söndag 22 februari 2015

Minoritet

Middagskonversationen blev mina "skräckbilder". Mannen hade fullkomligt missat under alla dessa år hur de egentligen yttrar sig. I och för sig inte så konstigt eftersom jag nog inte beskrivit det så bra.

Min erfarenhet är att det i princip inte finns något man uppfattar som konstigt hos sig själv där man inte raskt kan googla fram tjogtals med personer som berättar hur de lider av samma sak. Men här går jag närapå bet, det fanns en kvinna som beskrev något kanske liknande i en blogg, det var allt jag kunde hitta. Närmast förefaller det vara en variant på tvångstanke, en Pure O, men där folk verkar fastna i att obefogat tro att de ska knivhugga sin fru eller kasta ut barnet genom fönstret, köra över någon med bilen, bli pedofil eller schizofren (med mera, med mera) så ser jag framför mig och känner i kroppen att jag blir utsatt för extremt destillerat våld. Ingen intrig, ingen anledning, inget sceneri, ingen förövare. Bara våld. Förr blev jag nog mer rädd, nu blir jag mer irriterad och slutkörd. Det har varit en hel del mer än vanligt på senare veckor vilket jag kopplar till den agiterade känslan i kroppen. Enda anledningen till att det spelar roll är att jag fullkomligen dryper av självskadeimpulser nu, det fungerar som temporärt "motgift" (och gör givetvis ingenting bättre i längden) men jag tror jag har kontroll.


6 kommentarer:

  1. Tar en runda i bloggvärlden nu på morgonen istället för en motionsrunda ute då jag känner att nu jäklar åker jag nog dit på en förkylning. Du skriver att du tror att du har kontroll vilket jag tycker låter bra trots allt. Du är verkligen en kämpe.
    Kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aj då, jag hoppas elaka viruset hoppar över dig denna gång.
      Det ordnar sig...

      Kram!

      Radera
  2. Jag kan till viss del relatera till dig. Framförallt hur en längre tids loopande, kan trigga igång impulser.
    Men du är klokare än så! Stay strong.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, vet inte om klokhet hjälper så långt, jag kör mer på envishet :P

      Radera
  3. Det är väl ganska svårt att hitta någon med samma symptom om ens egna hör till undantag även om själva tillståndet inte är så ovanlig alls. I mina öron låter också som någon sorts tvång eller en rädsla för att tappa kontroll. Sånt kännetecknar faktiskt låga halter av serotonin i hjärnan och jag personligen märker av alla dessa symptom från tvångstankar till socialångest, panikattacker, torgskräck, paranoia, hypokondri eller allmän rädsla för allting =P

    Nu behöver det inte alls bero på låga serotonin halter i ditt fall men min gissning är att du är rädd för att tappa kontroll varefter din hjärna gör någon slags överslagsräkning utifrån några av symptom som kännetecknar maniska episoder och kommer fram till dom värsta möjliga scenario som faktiskt inte är realistiska alls- för att precis som att en person med svåra tvångstankar brukar aldrig lämna spisen på eller av ren olyckshändelse råkar förgifta sig med råttgift hur mycket den en undersöker och checkar detta för att försäkra sig om att denne är säker så kommer du inte heller någonsin att tappa kontroller på ett sätt där du knivhugger familjemedlemmar eller avsiktligt krockar med bilen....

    Själskade-impulser har jag inte någon egen erfarenhet av, i mitt fall uppnådde jag samma resultat genom att lyda mina tvångstankar så jag har aldrig självskadat men dom vars bloggar jag läste och som brukade göra det skriver att det är väldigt viktigt att inte bli lämnat ensam när man vill självskada men sånt vet du ju säkert redan om.

    Hoppas att det blir bättre snart! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev väl mest förvånad eftersom det aldrig hänt mig förut att jag inte hittat likasinnade, vilka skumma saker min hjärna än hittat på har det drällt av foruminlägg och bloggar om samma sak.

      Å ena sidan vill jag inte gräva ner mig, å andra sidan fungerar jag nog så att jag alltid vill förstå saker, åtminstone överskådligt, en del är kanske kontrollbehov men en del är helt enkelt stark nyfikenhet.

      Jag har inte sådan där typisk OCD med tvång att tvätta händer, kolla spisen o.s.v. o.s.v. Är i stort sett väldigt flexibel som person. Det enda jag kan oroa mig för på ett överdrivet sätt är att inte hinna med ett fordon när jag ska ut på en längre resa, men det skapar inga riktiga problem.

      Det jag däremot ser är att när jag mår riktigt dåligt, typ inläggnings-dåligt, kan jag få tvångstankar av räkningstyp, speciellt triggat av datum, där jag ser mönster i siffrorna vilket jag tolkar som att något hemskt ska hända, ibland också kopplat till att jag måste ta livet av mig för att rädda andra människor. Sånt här kan tydligen höra till OCD-sfären, fast (tack och lov) har jag det bara när jag är extremt dålig. Därför tänker jag att steget till mina "skräckbilder" kanske ändå inte är så stor, även om de är lite tvärsom mot de vanligaste, jag brukar aldrig ha tankar om att skada andra personer (och jag vet att de som faktiskt har sådana tankar i OCD-sammanhang brukar vara väldigt fredliga personer egentligen).

      Dessutom råkade jag just på en artikel som gav mig lite att fundera på. Just när det gäller både självmordstankar och självskadetankar så har jag växlat en hel del mellan olika positioner, där det ibland kan kännas som en stor skräck att jag skulle råka ta livet av mig, och ibland är det något jag vill och planerar (och ibland varit nära), ibland när jag skadat mig har jag känt en enorm motvilja och som att jag varit tvingad, och ibland känner jag nästan glädje. Jag vet inte om det är exakt det här som drabbar mig, men det var ändå intressant läsning om hur olika tillstånd kan komplicera bilden:
      http://www.steveseay.com/suicide-obsessions-fear-killing-yourself/

      Tyvärr är de vanligaste serotonin-medicinerna (SSRI, SNRI) rena giftet för mig, kanske för att de triggar det bipolära, och blir jag inte hypoman så blir jag extremt ångestfylld. Men de där värsta bitarna med siffermagi o.s.v. kommer ju bara när jag är ordentligt deprimerad så jag får väl hoppas på att de stämningsstabiliserande medicinerna ska räcka för att hålla mig på rätt köl.

      Jag har fortfarande ganska god marginal när det gäller att inte trilla dit på några dumheter så det ordnar sig :)

      Radera