torsdag 19 februari 2015

Blandgodis

Väntar och väntar, i princip. Det är bara en sketen medicinomläggning, det går över.

Fast jag äter extremt mycket... inte inbillat mycket utan så där att Mannen tittar på min tallrik och säger "ojdå", mättnadskänslorna är utraderade som kärleksbrev i sanden. Tyvärr räcker det inte med att intellektuellt förstå varför (hög dos Ergenyl ökar aptiten, tidigare tog jag även Voxra som har motsatt effekt, men nu när Voxran flugit ut genom fönstret är kylskåpet mitt högaltare). Jag äter ändå.

Dessutom är jag helt knockad av tröttheten. Fast inte deprimerad. Mellan varven lite uppspelt. Hehe, tänk så många sätt man kan må på.

Pratade med äldste sonen igår, nyblivne fadern. Det är så häftigt hur olika riktigt små barn ändå kan vara. Med en del ungar kan det vara svårt att få igång amningen för att de somnar ifrån det hela innan de fått i sig tillräckligt. Lilla barnbarnet är tvärtom, hon är så otålig att hon blir förbannad om inte all mat kommer precis på en gång. De får köra pumpning och flaska. Men föräldrarna verkar ta det med ro, bor man i ett i-land i nutid finns det ju alternativ. Vi ska åka upp och titta på underverket om ett par veckor, om allt går enligt planerna :)

Kanske ska kolla lite på skidåkningen. Eller äta något ;)

8 kommentarer:

  1. Den där förbannade psykofarmakaptiten.... Ett rent jävelskap.

    Tycker det låter väldigt angenämt att bli farmor. Men jag får vänta några år till. Tror jag. Jo. Vänta blir det allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är verkligen totalt försvarslös när hungern slår till... och det känns ju jävligt absurt när jag faktiskt var helt normalviktig utan ansträngning de första 20 åren av mitt vuxna liv. Hade jag haft din sångröst hade jag åtminstone kunnat satsa på att bli en sån där riktig operadiva ;)

      Nä, du får allt vänta lite till...

      Radera
    2. Tack snälla.
      (Jag ser bilder... Dig på operan!!)

      Radera
    3. Hehe, på scenen får jag nog läppsynka, men jag sitter gärna i salongen annars :)

      Radera
  2. Kan tänka mig att du längtar efter att få träffa ditt fina barnbarn. Jobbigt att må så där lite upp och ner... men ombyte förnöjer heter det väl.
    Ha nu en fin avslutning på veckan. Kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är något att se fram emot! :)

      Jag kan åtminstone mest såsa omkring här hemma så det spelar ingen större roll hur humöret är. Men imorgon blir det frissan och det muntrar ju alltid upp :)

      Kram!

      Radera
  3. De där små barnen de har en vilja redan som små. Som sagt tur att det finns alternativ. Ska bli spännande sedan när du fått träffa det lilla livet och fått gosat lite.

    Nu är det redan kvällen igen!
    Swish.....så är dagarna över.....

    God natt!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser verkligen fram emot att få känna att lilla barnbarnet verkligen finns på riktigt! :)

      Ja du, snart är det midsommar ;)

      Kram!

      Radera