lördag 26 juli 2014

Tankefragment

Det var lite molnigare idag, men i princip lika varmt. Jag tog mig åtminstone ut, gick ner på stan, halvtittade i några affärer men är fortfarande riktigt ointresserad av att shoppa. Köpte bara ett par av Mannens favoritöl som han kan få när han kommer hem, tog en frapino på Espresso House och gick förbi Coop på hemvägen, en grillad kyckling ropade på mig.

Är kanske inte helt här och nu. Det är märkligt, ibland staplar sig påminnelser om ens tidigare liv, jag tycker jag är över mycket men alla reaktioner är inte utsläckta.

Som våldtäkten på Bråvallafestivalen nyligen. Tidningsartikeln tar mig långt tillbaka i tiden, till ett fruset ögonblick. Fjorton. Fast jag anmälde aldrig, sa överhuvudtaget aldrig något till någon. Den här mannen blev åtminstone dömd, och på något märkligt sätt känns det även som en liten upprättelse för mig.

Läser om en familj med två barn, och allt är bra tills sonen blir psykotisk i tonåren. Eftersom familjen har en stark övertygelse att leva på ett "alternativt" sätt försöker de hjälpa honom enligt sin lära. Han blir bara sämre. En dag springer han runt förvirrad på stan och kommer i slagsmål med poliser. De tar honom förstås till psykakuten, men mamman skyndar dit och hämtar hem honom för att rädda honom från farliga mediciner. Hon rådfrågar auktoriteter inom sin lära, och får veta att han kan botas med vitaminer. Så hon stannar hos honom och ger honom skedvis med vitaminer varje dag, och allt går utför, och tillslut tar han en kökskniv och mördar henne extremt brutalt. Kanske grips jag av historien för jag vet så väl hur det är när man lever i en stark övertygelse, så stark att man blundar för det man ser och hör. Och för hur svårt det kan vara att vara förälder. (Nu vet jag mycket väl att det finns personer som får "konventionell" psykvård och också mördar folk, det är liksom inte poängen.)

Har också familj och vänner i huvudet, inget dramatiskt, inget krisartat, bara så där att det surrar.

Jag mår inte så dåligt som det låter.

Det sitter en jättestor spindel i taket på mitt sovrum! Vilket iofs är helt normalt så här års, jag tror vi är spindlarnas Liseberg.

2 kommentarer:

  1. En grillad kyckling ropade på mig med ;) men jag motstod suget..... fast grillad kyckling är bra mat! Men jag hade köpt annat......

    Ja om våldtäkten så är det som att somliga tycker att de bara kan ta för sig! Blä.....

    Det är många föreställnigar och vanföreställningar om psykiatrin......synd det när det kan få sådana allvarliga konsekvenser. Men det är inte lätt..... tänker på de vanföreställningar bara jag själv haft om psykiatrin....... med närhet i tiden till bla lobotomi är det väl inte så konstigt heller att folk är rädda och misstror...... Och vad har de att komma med? mediciner och relaterande...... inte fy skam jag menar inte det men det är ju det det är. I bästa fall är psykiatrin lysande och i sämsta fall skräp - som inte fångar upp självmordsbenägna människor och andra sargade själar.

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fan fan fan, jag skrev en lång kommentar på din kommentar med mina tankar om psykvården, och något internetmonster åt upp den :( Och visst, jag vet att jag ska kopiera långa kommentarer innan jag skickar dem men kommer jag ihåg det? Orkar inte skriva igen, snabbversionen blir väl: bra på vissa saker, måste absolut bli väldigt mycket bättre på annat!

      Kram!

      Radera