Vitlök

Klarar mig utan kappsäcken ett tag till, skönt! Lite medicintrixande bara. På med allt vad sömnmediciner och Zyprexa heter ikväll. Lägga till Voxra imorgon. Inte snåla med Stesoliden. Sen snabbkollar Dr C med mig på torsdag när jag ändå är hos Syster I. Har då aldrig varit med om en läkare som håller så tät kontakt när man är instabil.

Har köpt yoghurt och gurka till tzatziki, och kycklingklubbor, men mat lockar inte för stunden. Däremot vindruvsskålen.

Firas inget Valborg här inte. Mannen jobbar, men jag hade kunnat följa med till en brasa med en del av familjen som råkar vara i stan. Hoppar över det dock. Är ändå inte på humör, och jag ska följa doktorns order och varva ner och sova tidigt. Jag har på sätt och vis firat våren ändå idag, långpromenad där jag beundrat magnolior, tulpaner och maskrosor. Näsduksträdet står ännu kalt. Och eftersom jag är svensk får jag tillägga: vi har underbart väder här. Det var närmast folktomt inne på Espresso House, folk kom bara och handlade take away-muggar.

Blir långt kvällssamtal till Mannen, om han har det lugnt på jobbet.

Kappsäck

Allt bär mig emot, men jag diskar, duschar, klär på mig, blåser håret. Sneglar åt det oskrivna Vita Arkivet men lägger det åt sidan, under årsbeskedet från CSN.

I ett anfall av om-utifall-att-eventuellt-kanske packar jag en väska. Om-utifall-att-eventuellt-kanske det skulle bli aktuellt med en inläggning. Jag tror inte det, och är inte särskilt angelägen, men vet knappt var jag har mig själv nu och läkarbesöket är ett oskrivet blad. Sannolikast är att jag får packa upp väskan igen ikväll, och då kan jag känna mig lättad, vilket inte är att förakta.

Havsmask

Efter några dagar av grym trötthet då jag sovit bortåt 12 timmar ovaggad så kommer plötsligt en vakennatt. Tror jag slumrade till en halvtimme, kanske, trots att jag tog Stesolid som jag brukar bli lite slö av sent på kvällen för elak ångest. Tänker hela tiden "jag somnar säkert snart" så jag har inte tagit någon sömnmed, och nu är det väl sent, vaknar ändå när Mannen ska upp om två timmar.

Koltrastarna börjar sjunga ganska precis vid fyra.

Är inte ett dugg uppåt, bara mörka tankar. Värsta tillståndet, trött men klarvaken, rastlös men oförmögen att ta itu med något. Blod flimrar bakom mina ögonlock. Måste ändå samla mig idag, klä på mig i tid, gå ut, gå på läkarbesök. Tanken lockar mig icke, men det kanske är rätt läge för ett sådant ändå.

Såg på Kunskapskanalen att vårt genom grovt sett är en fyrdubbel kopia av genomet hos en urgammal havsmask, vår förfader (anmoder?). Kanske är det den masken jag känner i hjärnan i natt.

Interludium

Må så vara att jag har fått basröst, men i det stora hela går det ingen nöd på mig. Fläskfilé med Mannens extremt goda potatismos och lingonsås, och så månadens champagneranson. Efter ett glas talar Mannen om sin barndom och jag om mina förhandenvarande självskadeimpulser, och vi enas om att vi är lyckliga att ha varandra. Nu har vi övergått till Anton Berghs påskchokladmandlar som såldes ut grymt billigt trots lång hållbarhet. Det är helt okej med mig att äta gult godis vid valborg.

Åter till soffan.

Host

Storstadssnuvan hann ikapp mig igår. Hosta och rosslande rör. Så går det när man umgås med dagisbarn.

Jag sover och sover. Huvudet står still.

Rosenrött

Från Mannen...

Ägg

http://hd.se/inrikes/2012/04/27/sjalvmordshoten-mot-f-kassan-okar/
Det är ju personalen det är mest synd om, eller?

Sovit 10-11 timmar. Trött. Läser om hedersvåld och rättegången i Norge fast jag inte borde, blir bara ännu mer deprimerad.

Ska äta frukost iaf. Äggmacka på grovt danskt bröd.

Ilningar i kroppen. Utsättningssymptom? jag minskade ju en hel del på Lamotriginet, plus satte ut Voxran. Jag är för seg för att bry mig i vilket fall. SMHI säger 16 grader idag, fast sen en massa regn också förstås. Tror inte jag orkar ut innan regnet kommer, sängen viskar till mig. Även om jag vet att jag borde aktivera mig. Det är mycket man borde.

Slöare

Somnade på soffan vid 18 och vaknade av medicinlarmet kl 20, och det är bara så fel. Hela dagen har varit skruvad. Tog just (21.30) en sömntablett och tänker försöka sova mig bort från det här...

Slö

Vid 23 tog jag sömnmedicin och har sovit till 13, med en kort vakenpaus för att dricka lite kaffe tillsammans med Mannen när han kom hem från jobbet. Har ätit, sallad, ägg, korv, potatissallad, trots att jag inte kände mig så hungrig. Längtar bara efter att återgå till sängen.

Själlöst

Innehåller självskadande




Känner mig ensam och ödslig ikväll. Mannen jobbar. Har pratat med honom på mobilen men längtar efter en kram, och ett extra stöd för att inte göra obra saker. Jag kan barnvakta mig själv, det vet jag, men när jag är trött och ångestig halkar hjärnan in i gamla hjulspår och det blir svårt. När jag ser det, känner det, känner chockvågen, värmen, yrseln, avdomningen. Ibland räddas/hindras man av det rent praktiska. Sjukhuset har nattstängt och jag skulle behöva resa tre mil för att bli hoplappad, mitt i natten, går det ens tåg? knappast. Ergo, inga excesser ikväll.

Nej, jag vill inte ställa till det, Mannen ska inte behöva oroa sig för att gå hemifrån. Önskar ändå att jag var starkare... det kommer en morgondag också.

Plåt

Vad är det för nytta med de där låtarna som fastnar på hjärnan...? Just nu maler Den glade bagaren i San Remo. Suck. Och jag kan bara delar av första versen, så det blir en aning monotont.

Och nej, jag tänker inte ställa mig och baka!

Postorder

Mannen är i konflikt med en galen sekt. Nu har de börjat beställa saker i hans namn. Han har fått tidskrifter, en katalog med damkläder, en porslinsservis(!) och nu senast stödstrumpor, fast det företaget ringde först och kollade. Eftersom Mannen bett varje företag att skicka en kopia på beställningskupongen vet vi nu vilka som ligger bakom, jag ska inte avslöja hur, annat än att de antingen är väldigt sofistikerade, eller troligare j-t klantiga. Det är nästan mer underhållande än störande. Mannen får ju hela tiden anledning att berätta för företagen vilka knäppgökar som gjort det, bra reklam. ;)

Och nej, det är ingen större vits att polisanmäla i detta skede, det skulle säkert läggas ner som alltför obetydligt. Vi får se vad som sker och fortsätta samla bevis.

Tog mig ut en timma i strilande regn. Kan inte påstå att det muntrade upp särskilt mycket men lite nyttigt var det säkert. Vill sova nu.

Soffpotatismos

Precis så urlakad som förväntat. Kan inte ens vara besviken för jag visste ju vad jag gav mig in på. Ångrar det inte.

Trots hjärnsläpp lyckades jag lyfta från soffan och röra mig över till Coop, och komma hem med i stort sett allt jag skulle handla.

Om jag skulle slira iväg för långt ner i diket så har jag tid hos Dr C på måndag. Jo, det finns tydligen läkare som jobbar på Valborg.

Summarum

Söndagen började bra. Vi hann äta frukost i lugn och ro hos våra härliga värdar, och sedan blev det Moderna museet. Den berömda geten o.s.v. Och vi var kloka nog att inte försöka se precis allt, utan sluta när huvudet blev fullt. Lite thai på det och så dags att hoppa på tåget.

Tyvärr var det en sån där dag då det rådde kaos i tågtrafiken. Först bytte de plötsligt spår för vårt tåg när vi stod och väntade för att gå på, tur att en kvinna sa till oss. En nedriven kontaktledning stökade sedan till det så vi fick åka en omväg. Och när vi hunnit till mitt i Småland så hade ett åskväder slagit ut signalerna och vi fick krypa fram. Jag ska väl inte gnälla för mycket, vi var inte mer än 1,5 timmar sena till Lund. Men när det börjar bli sent på kvällen och man ska passa anknytande tåg så känns det störande. Nåja, jag kom hem iaf.

Slutbetyget på resan blir ändå mer än godkänd. Det är roligt när ens förhoppningar på en trevlig helg infrias.

Idag har jag gått upp tidigare än jag ville för att ta blodprov. Känner mig rätt kraftlös och hur den befarade aktivitetsbaksmällan smyger sig på. Bara att stå ut.

Prick

Speciellt för Jeanette: nya skorna

Fortsättningen

Idag har vi klämt fotografiska museet och sett Jesus Christ Superstar, hur kul som helst. Samt gått en del och ätit pizza. Imorgon blir det kanske moderna museet innan vi tar tåget hem.

Lite snurr i huvudet ikväll så en zyprexa har slunkit ner bara för att.

Är glad att min kompis L hängde med för vi har jättekul.

Bäddsoffa

OResan gick hur smidigt som helst och fyra timmar rusade förbi. Väl framme slängde vi in väskorna i förvaringsboxarna och kutade ut på stan. Tittade på för dyra kläder på Åhléns och handlade billigt på billigkedjor. Jag är nu stolt ägare till ett par prickiga klackskor. ;-)

Jag vet att jag förväntas tycka att det är stressigt och jobbigt i folkmassan, men det känns upplivande.

Höll på att göra en klassisk miss och glömma väskorna kvar på stationen när vi skulle vidare till Nacka, men hjärnkontoret rullade igång i lagom tid  till att minnas innan vi hunnit på tunnelbanan.

Är nu hos Mannens dotter med familj som är hur mysiga som helst. Har det verkligen bra.

Resebyrå

Dricka upp kaffet, väcka Mannen, in i duschen, kolla checklistan att allt är med (hallå där S, även medicinerna), åk till stationen i tid. När man ska ut och resa blir allt plötsligt så himla planerat.

Jag är tillbaka söndag kväll, levande eller (halv)död. Kanske uppdaterar något via mobilen.

Sköt om er kids!

Granskningsnämnden

"Jag ser att du är hypoman" sa Dr C och gjorde lite medicinändringar. Stockholmsresan tyckte han inte om men det skiter jag i. Har iaf lovat att Mannen får kreditkorten. Jaja.

Konstigt

Drog med mig Mannen till konstmuséet igår (det var väl snarast jag som stod och hoppade tills han insåg att han inte ville släppa iväg mig själv till större staden ;))

Det var ingen jättespeciell utställning, men lite roligt att lära sig om grafiska blad. Finns visst tusen olika tekniker och det är ett riktigt hantverk. Jag tyckte om en liten liten tavla med en enhörning som gick i en trappa :)

På vägen hem skulle Mannen in på Biltema och en bilskrot. Jag påbörjade operation övertalning att lämna mig på köpcentret men han påminde mig om att borde betala av tidigare shoppingexcesser först... :/ Ibland är han med i svängarna. Fick ställföreträdande-shoppa en grej till Mannens son på Netonnet. De hade lakritspipor där med, men jag avhöll mig.

Var trots allt lite trött på kvällen, halvsov vid 21, men prick 22 vaknade jag plötsligt till liv så jag hann kolla på Game of Thrones. Sedan gick jag faktiskt duktigt och lade mig med sömnpiller och allt, bara för att vakna kl 3. Det är skönt att sitta här mitt i natten med en kopp kaffe och en dator... varma energier, känslan av att vandra i ett vakuum, eller kanske tvärtom i gele där varje sak har sin utskurna plats. Tanken att varje andetag jag tar ändrar på jorden, temperatur, växthusgaser. De sammanlagda ljuden av allt som vi gör, synd att det är tomt i rymden annars kunde vi höras många ljusår bort. Radiostrålning borträknad.

Chattade med några på facebook igår (jag använder inte fb i största allmänhet, gick bara dit för det här speciella tillfället). Vilket knepigt sätt att kommunicera. Jag föredrar då mail och bloggar där man kan breda ut sig och får tala till punkt!

Jag är fascinerad av förmågan vi har att stänga ute stimuli som bedöms som ointressanta. Väggklockan i detta rum tickar verkligen högt, men det är nästan aldrig jag hör den. Vi är någon sorts tidsfreaks. Klockor i varje rum, mestadels radiostyrda (ställer in rätt tid själva). Till och med inställd tid på mikron, det där som brukar blinka "00:00" hos många. Efter senaste gången proppen gick lät jag den vara, men det tog inte lång tid så var Mannen där och ställde in den igen. OBS! en massa klockor betyder dock inte att man kommer i tid! ;)

Normal(nåja)sömn vs. nattsudd. Borde-vill, vem vinner?

Unicef

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Ingen kan göra allt. Alla kan göra något.

Pysseltant

Lyckades somna 18-20 vilket inte är så lysande antar jag om man förväntas sova sen på natten. Känns urtråkigt att gå och lägga sig igen, men Mannen har tjatat om sömnmedicinen så jag höll andan och tog den.

Fick lite gjort idag ändå, även fast jag mest haft tråkigt. Tvättat sofföverdrag. Kom ihåg att tvätta min vita (opraktisk men trevlig färg) vinterjacka som fått lite svarta spår under vintern. Har skrivit en massa på nätet och följt rättegången i Oslo, och lite småglimtar av hockeyfinalen. Sett senaste avsnittet av Game of thrones som jag hade missat. Diskat kvart över tolv på natten. Och målat naglarna, inte minst. ;)

Mannen har blivit osams med några typer och nu har det börjat dimpa ner saker som han inte har beställt. Idag kom ett paket med en massa tallrikar(!) Vi har våra misstankar om vem som ligger bakom men det är svårt att bevisa, och knappast tillräckligt allvarligt för att polisen ska bry sig om det. Men lite irriterande är det.

Skulle vilja åka till större staden imorgon och gå på kulturhuset. Desperat efter att andas lite annan luft. Är i det närmaste pank men det skulle räcka till en kort utflykt.

Har kollat på flyg till London men nu ska jag förstås till Stockholm alldeles snart... Och så har jag ju inga kreditkort...


Känner av de sabla pillerna nu, blir väl tvungen att uppsöka sängen trots att jag helst skulle stanna uppe hela natten. Tur att jag har ett kallt skönt sovrum.

Håhåjaja

Blev inget sova av. Syster I tyckte raskt att det var lite för mycket av det goda på gång. Kanske fel dag att ha orange kavaj. ;) Hon hämtade Dr C som beordrade stopp för Voxran (antidepressiv) samt sömnmedicin för fulla muggar. Till slut satt jag bara och skrattade hysteriskt åt att de tog så allvarligt på det, men jag försöker ta ett steg tillbaka och motstå känslan av att jag vet bäst. Jag är hyfsat uppriktig mot Syster I, och när jag berättade om de rätt så framskridna tankarna på att bara dra iväg så erbjöd hon sig att ta hand om kreditkorten ett par dagar, och det gick jag faktiskt med på i ett anfall av säkerhetstänkande. Nu känns det lite sådär. Att inte ha den valmöjligheten. Men det är bara tills på torsdag då jag ska träffa Dr C igen, ska inte sitta här och gissa hur det känns då.

Nåväl, medan jag har energi så ska jag fixa lite här hemma och förbereda Mannens deklaration.

Och jävlar vad jag skulle vilja supa till, men det är sömnpiller som gäller ikväll, hårda bud.

Fjädertungt

Sur. Skulle tvätta kuddöverdrag och en av soffplymåerna har spruckit, det bara drösade ut fjädrar. Så det blir till att ringa Ikea när de öppnar.

Förbereder mig mentalt på att pytsa ut 2200 kr på mediciner om ett par veckor. Just precis nu känns det som om jag hellre skulle lägga pengarna på en flygbiljett bort...

Får försöka lägga mig en stund när jag har ringt Ikea. Tankarna spretar lite för mycket.

Nattstämning

Innehåller snack om självmord



Det är lurigt det där med att gå och lägga sig hyfsat tidigt. Vaknar man mitt i natten har man sovit tillräckligt för att inte somna om, men inte tillräckligt för att vara utsövd. Jag gav upp livet under duntäcket och gick med i vakenvärlden. Har diskat lite, gjort kaffe, nu datorn en stund. Så kommer jag bli trött igen lagom tills jag ska upp och väcka Mannen... Blir väl en rejäl middagslur idag. Fast visst ja, jag ska till Syster I på eftermiddagen. Sak samma, jag har sovit så mycket de senaste nätterna så jag har att ta av.

Mår inte så dåligt men finner mig själv sitta och tänka på metoder att ta mig av daga. Bra broar, rätt piller, shoppinglista på Clas Ohlson. Snacka om att hjärnan har inkörda hjulspår. Finns det nu ett liv efter detta så kommer jag bli väldigt snopen om jag dör på något annat, naturligt sätt.

Usch vad jag vill sluta med medicinerna. Längtar efter att flyga, även om jag vet att det är livsfarligt.

Kanske är jag bara uttråkad. Det blir bra att åka till Stockholm.


Och så lägger vi till sedvanlig disclaimer att jag inte har någon som helst avsikt att göra något dumt just nu.

U-sväng

Mannen tog verkligen hand om mig igår och humöret svängde, kanske inte 180 grader men åtminstone 150. Idag är jag i det närmaste i neutral stämning och lugn. Ska bara luta mig bakåt och göra precis det jag känner för i stunden.

Halvmesyr

Jaha. Det blev lite obra där ett tag, men jag skiftade fokus och väckte Mannen och fick en kram. Sedan tog jag de lugnande som jag borde ha tagit innan, och slocknade i ett par timmar drygt.

Nya friska tag. Eller nåt.

Formicidae

Blev verkligen trött av dagen igår, och så blir jag konstigt rastlös i kroppen när jag blir trött. Det sitter i idag. Jag får obra tankar. Kanske lika bra att grunda med stesolid. Bläh.

Har inget på schemat idag (förutom tvätt och sånt, vi är endast två personer men tvätt blir det ändå). Jag bara måste ge mig ut en stund, gå av mig lite myrkryp (eller ja, det brukar oftast inte försvinna av en promenad, men för stunden känns det kanske bättre).

Jag ger mer utrymme i min skalle till bittra tankar än jag borde. Det är kanske dags för stranden, få lite rymd och luft. Synd att vi bor i andra ändan av stan så det tar över en timme att gå dit och så ska man hem igen, vet inte om ryggen pallar, man kan inte ångra sig mitt i för det går inga bussar just där.

Se där, bittra tankar igen. Kommer inte undan odjuren idag. Jag känner mig som en myrstack med fula, stickande kryp överallt, myrkryp, absolut. (Myror har en speciell signifikans för mig efter en "vision" jag hade för några år sedan, de rubbar min balans.)

Obratankarobratankarobratankar.

Activia

Känns plötsligt som en händelserik dag framför mig. Ska fika med en kompis på stan och sedan gå och klippa mig. Två saker på samma dag. Det är mycket för mig. Så patetiskt det låter. Men det är som det är. Jag vet redan nu att jag kommer att få betala för att jag åker till Stockholm om en vecka. Det oroar mig lite. Vill inte krascha nu igen. Samtidigt vill vill vill jag till Stockholm. Så jag åker ändå, och håller tummarna.

Pipsvängen

Klarvaken vid tre eftersom jag gått och lagt mig så tidigt. Medan jag väntade på att Mannen skulle komma hem från jobbet fördrev jag tiden med en rysk vampyrfilm. Det gick det med. Sedan blev det lite sova av på dagen, så nu vet jag knappt om det är morgon eller kväll.

Blommorna äntligen planterade. Ett gnagande måste mindre. Eller måste och måste, jag vill ju ha blommor hos oss, men ibland är startsträckan lång.

På Rusta hittade jag lakritspipor. Halleluja. De hade hockeysnus också, barnförbjuden affär. Men har satt i mig två pipor och är supermätt, något äkta frossande blir det tydligen inte.

Mår rätt okej, men behöver att allt omkring är väldigt lugnt. (Tills jag tröttnar och gungar båten.)

Spänning

Hamnade mitt i ett actionäventyr igår, eller ja, lättmjölksvarianten. Brandlarmet gick inne på Ikea och vi fick utrymma. Mannen var där med sin brukare som sitter i rullstol och de fick ju inte använda hissarna så de hamnade på en trappavsats utomhus (en sån där nödtrappa). Jag stod nere på parkeringen och vinkade, kallt var det. Hann inte bli så rädd dock, brandbilarna kom men de rörde sig så långsamt att jag förstod att det nog inte var någon akut fara. Tror inte det tog mer än sådär 20 minuter så blåstes faran över. Enligt personal Mannen pratade med var det någon som glömt kanelbullar i ugnen.

Inte en skymt av Bruce Willis.

Eter

Äldsta sonen blev intervjuad på radion imorse. Lät hur lugn som helst. *stolt mamma*

Jag har målat naglarna julröda.

Svar

Min frukost är knaperstekt bacon och kaffe. Nej, inget LCHF-kör här inte, bara ett jäkla saltsug.

Tog mig äntligen samman och besvarade en enkät om min senaste sjukhusvistelse. Sådant är lovvärt, men lätt att hoppa över för det kräver fem minuters tankeverksamhet. Jag svarade på en telefonenkät igår också, om vilka jag skulle rösta på. Så ni får se min åsikt i tidningen endera dagen ;) (allvarligt talat, det verkar vara en hel hög olika företag och institut som mäter opinionssiffror och jag minns inte vilka de här var).

Blir kanske Ikea, Mannen skulle nog dit med sin brukare. De tar färdtjänst, jag tar bussen. Är säkert bra för mig att komma ut lite idag, det känns som om det annars blir en introvert grubblardag. Det kanske det ändå blir sen, men äsch.

Gråfärgat

Somnade kl 20, var vaken en timme mitt i natten, somnade om och sov till 8. Inga piller. Snacka om att min kropp gått in i något sorts viloläge. Jag känner mig lite för inaktiv, skyller på vädret för att slippa gå ut (men hallå, regn och blåst, usch!) Ingen ursäkt idag dock, ska till Syster I. 

Gammal vän ringde, långt samtal om hennes karriärproblem. Jag har inget att tillföra våra konversationer längre, kan inte berätta om spännande jobb och exotiska resor, får bara lyssna. Det sticker in kniven och vrider om. Skyller inte på henne, hon får gärna ringa, men det känns svårt att acceptera livets gång.

Efteråt

Konstaterar att jag överlevde fyra timmars sällskapsliv. Men riktigt urlakad är jag. Sov elva timmar och har varit vaken en, och känner mig fortfarande mosig. Först mat och sedan kaffe och tårta (och kakor, och bullar). Det blir på något sätt att man ska äta för att vara artig, när värdinnan gjort sig så mycket besvär. Pressande är det. Annars var det samma gamla vanliga konversation, harmlös, förutsägbar. De är snälla människor, som sagt, men formatet är inte min grej.

Mannens sons flickvän hade precis gjort en gastric bypass. Lite jobbigt för fåfängan, eftersom jag inte uppfattar henne som så mycket tjockare än jag. Fast Mannen hävdar att hon är det. Nåja, någon operation blir det inte här.

Jag har fortfarande inte planterat vårblommor i entrén, så det står på min att-göra-lista. Om vi nu kommer iväg.

Brödkant

I protest mot världen gick jag och lade mig halv nio (och tvärsomnade utan piller). Vaknade följdaktligen rätt tidigt, men världen måste ha lyssnat på mig för det känns inte alltför illa. Har bakat bröd och dessutom diskat undan efter mig. Det är en schablon, men doften av nybakat bröd är verkligen ett lyft. Kul att överraska Mannen med när han kommer hem från jobbet om en stund (ytterligare en schablon, mannen sliter för brödfödan, kvinnan bakar den - fast brödbak är ju bland det trevligare hushållsarbetet, jag lider inte).

Släktkalas på schemat, Mannens f.d. ingifta släkt så att säga. Jag önskar att jag kunde tycka att det är kul, men jag är måttligt road, fast det är mest för att jag tycker det är jobbigt att sitta i flera timmar och vara artig medan det snurrar i huvudet, jag tycker om dem annars och de är snälla mot mig trots att jag är "den nya kvinnan". Men det ska väl gå bra idag, jag är inte så trött.

Det känns lite gammalt att skriva om vikt, men jag har snart blivit av med Zyprexa-kilona, vilket är skönt, mest för att slippa känslan av att gå upp och upp. Nu är det bara alla Risperdal-kilona och Lyrica-kilona kvar. ;) Någon fullskalig bantning eller specialdiet pallar jag inte med psykiskt, så det handlar mest om att minska på sötsakerna. Tyvärr gillar jag inte alls att gym-träna men gå mer borde jag. Hade kunnat tänkt mig en långpromenad idag, men det hinns nog inte med.

Lyssnar på dyster musik för att påminna mig själv om att jag inte är suicidal, och jo, det finns en logik där men jag orkar inte förklara.

Besked

Jaha, det är påskafton, Coop har redan stängt. Det avgör saken.

Skrattspegel

Ställde in annandagsutflykten. Min kompis var helt förstående, det är bara jag som inte förstår mig själv. Eller snarare, jag har fortfarande inte hängt med och insett att jag har begränsningar.

Deppen vill inte helt släppa taget. Ser mig i spegeln: ful, fet, lat, korkad. Men på ett plan vet jag att det är den deprimerade tankeloopen som satt igång. Man kan mycket väl argumentera för att jag är ful, fet, lat och korkad, men när jag är i ett mer neutralt läge så ältar jag det inte ständigt.

Ska jag gå till Coop eller ska jag gå och lägga mig och dra täcket över huvudet? Det känns ungefär lika nödvändigt och lika löjligt bådadera.

Tokplan

Mycket drömmar för en gångs skull (eller jag ska säga: jag blev medveten om en del drömmar, drömmer gör man ju alltid om man inte är svårt hjärnskadad eller något). Räddade dödsdömda undan avrättning genom att åka en massa gamla hissar upp och ner. Min gamla psykolog skulle säkert gillat att tolka den, jag rycker bara på axlarna.

Vi ser en märklig serie just nu, Sons of Anarchy, som handlar om ett motorcykelgäng i en liten håla. Våldsam förstås men med tillräckligt mycket mänskligt drama för att hålla intresset uppe. Det går inte att komma ifrån att det är lite spännande (och kanske inte så nyttigt, eller är det?) med skurk-serier - ett klassiskt exempel är väl Sopranos - där man på sätt och vis kommer att identifiera sig med diverse bad guys. Mamman från Våra värsta år, Katey Sagal, spelar mc-drottning och det funkar faktiskt. Har några avsnitt kvar så fredagen är räddad. Vill inte göra något utanför mitt hem. Borde väl plantera lite penséer förstås... återstår att se om jag masar mig ut.

Hjärntrött. Inte helt på topp. Behöver förhålla mig till om jag ska göra en massiv utflykt på måndag. Åka vid halv nio, hemma halv elva på kvällen. Jag vill gärna, en kompis har en fotoutställning, men det är långt åt h-e bort. Först tåg och buss i två timmar till plats X, sedan åka med henne i bil till plats Y. Väl där får jag vackert vänta tills hon är färdig och kan skjutsa mig tillbaka till plats X för att sedan åter ta buss och tåg (som inte går så ofta när det är röd dag). Inget sätt att komma undan om jag blir paniktrött.

När jag ser det utskrivet så där fattar jag ju att det inte går. Lägg till det att det är födelsedagskalas för Mannens ena son på söndag.

Jag längtar efter tiden då man inte tänkte, utan bara gjorde.

Signalspaning

Sitter här ändå. Min hjärna gnäller. Jag slår dövörat till. Egentligen är jag inte trött, inte i resten av kroppen, men huvudet känns surrigt och luddigt på samma gång.

Det tär på mig att vara vaksam. Teckentydare. Är det upp? är det ner? Ska jag anse detta ett läge för Zyprexa eller inte? Räknas det som tillräckligt stabilt neutralt för att sänka Voxran? Behöver jag sömnpiller? Är det påkallat med Stesolid? Och det är bara kemikalierna, sedan kommer stresshantering, sömnhygien, solljus. Orkar jag verkligen träffa NN? Födelsedagskalas? Ska jag planera en resa, eller är det en biljett till helvetet? Bloggar, ska jag verkligen läsa dem och låta andra ta plats i min hjärna? Men utan sociala sammanhang smulas jag sönder.

Storhandla på Willys. När vi nu samlat oss tillräckligt för att komma iväg... Sill ikväll, jag skålar i alkoholfri snaps. Skål för allt ambivalent trevande i mörker!

Mellandag

Borde ha lärt mig vid det här laget att chattande inte är något för mig. För snabbt, för smått, för ytligt. Men har själv försatt mig i situationen...

Min hjärna gillar överhuvudtaget inte snabba saker. Blir hemskt stressad av även de enklaste dataspel. Idag skulle jag ha träffat en kompis men avbokade. Ska bara bo i min bubbla. Enda ambitionen är att komma ut ur huset före 11, har ärenden på stan. (Ärende, det låter seriöst, i detta fallet är det sånt som att köpa ett par tvättpåsar ;))

Mår rätt okej annars. Idag ska jag väl hjälpa Mannen att gräva fram kvitton till deklarationen. Inte sitta vid datorn så mycket, låta hjärnan svalna.

Skifte

Halverade sömnmedicinen och sov hela natten och en snutt på förmiddagen, så nu vet jag att jag inte behöver så mycket, skönt.

Det känns bättre idag. En del är kanske placebo, jag känner små förändringar i kroppen av Voxran, snabbare hjärtfrekvens, en kittlande känsla på huden, milt tryck runt huvudet, och jag sammankopplar det med liv och energi. Hursomhelst så är det välkommet.

Vi firar bröllopsdag idag. Inget storslaget, det blir lunch på stamrestaurangen. Och jag tror det blir månadens bubbel ikväll. Tänk så fort de här åren har gått, jag minns allt så väl från bröllopet, stackars Mannen har glömt hälften för han blev enormt förkyld med säkert 40 graders feber just den dagen. Men jag har bildbevis på att han var där. ;)

Har deklarerat i morse, via mobilen. Inget mer rusa till brevlådan i sista stund. Det var inte alltid bättre förr. :)

Nä, nu får jag sluta sega runt i morgonrock.

Brrr

Viktigt tittande:
Tidigare idag på Kunskapskanalen: En bok, en författare: Sofia Åkerman
http://urplay.se/169046

Viktig läsning:
Thérèse Erikssons blogg:
http://tankestormar.blogspot.se/2012/04/kalla-karar-i-psykiatrilagsutredningen.html

Surr

Tio timmar i natt och då väcktes jag av alarmet. Sov någon timme till sedan. Det är helt sanslöst. Känner mig lite väl bedövad.

Har diskat och gjort kaffe till min man och sett reprisen av Skavlan, det är väl ungefär min dag hittills. Spännande va? Ska skärpa till mig och gå ner till stan (25 min), är ordinerad dagsljus fast det borde ha varit på förmiddagen egentligen, men då sov jag ju. ;)

Alla processer går långsamt, fastrostat, gummisegt. Åh, vad jag längtar efter lyftkraft, att vara en humla.

Dagsverke

Fick äntligen pratat med Dr C och jag ska höja Voxran (antidepressiv) tills jag är ute ur svackan. Med strikt förmaning om att omedelbart ta kontakt om jag börjar sväva för långt uppåt. Mannen får hålla ett öga på mig.

Det känns som en bra plan, nu är jag bara utmattad på det där sättet jag blir efter att ha träffat vård- eller myndighetspersoner... blir inget mer gjort idag inte.

Har fått det sista nätshopping-paketet och ska skicka tillbaka det. Det känns inspirerande att tänka mer på ekonomin.

Herregud så trött jag är...

Insnöad

Lite tidigare morgon, antagligen för att jag sov halva dagen igår.

Väntar bara på att tiden ska gå. Syster I kl 10 och Dr C kl 11. Jag brukar ofta ha någon sorts idé om vad jag vill när det gäller mediciner och behandling, men just nu kammar jag noll. Allmän letargi.

När jag klev upp möttes jag av långsamt singlande flingor i motljus mot soluppgången. Vackert. Kallt.