söndag 27 februari 2011

Hellner

I mina försök att skapa en härlig dag på avdelningen har jag kommit till slutstationen Stesolid. Jaja. Pratade en lång stund med min ena kontaktperson om hur jag mår och funkar, bra men lite för jobbigt.

Väntar. Väntar på tisdagen, då ska de ta blodprov och bestämma serumhalten av Cisordinolen för att justera dosen innan jag får ytterligare en spruta i häcken. Väntar på imorgon, då är det säkert mer skid-VM, min för stunden favvo-hjärndödare. Väntar på kvällsmaten, för att den väntar man på när man är inlagd, dagen indelas efter måltiderna, och vad är ett kilo plus när man redan gått upp flera. Väntar på att mina tankar ska klarna. Inte medicingråsörja (konstigt nog) utan ett sammelsurium av nu och då som inte vill släppa greppet om mina axlar.

Upplåst

Det är så lite att skriva om. Jag går här innanför Region Skånes blekgula väggar. Får åka hem ibland med Mannen, vi har fixat lite till på Projektet och tömt en stor fullknökad byrå. Idag jobbar Mannen, han läste just upp dagens horoskop för mig enligt Expressen. En härlig dag skulle det bli. Fast jag borde vara sparsam med pengar. Oj då, jag som precis lagt beställningen på en rätt dyr soffklädsel på nätet. Nu ska jag försöka komma på hur jag ska ha en härlig dag här på avdelningen. En del kaffe har jag åtminstone druckit.

En liten liten aning av de skumma tankarna dyker upp igen. Närvaron bakom ryggen, siffermystiken. Bara lite, jag har koll, men jag vill ju ut härifrån och det kommer jag inte om den skiten dyker upp igen. Men kanske går det över snart.

De har låst upp avdelningsdörren igen! :D

måndag 21 februari 2011

Leverkorv

Nä, dr A var inte så lättcharmad. Jag har fått stanna på avdelningen hela dagen och haft tråkigt, och har sträng order om att ta Nozinan ikväll. Suck.

Har åtminstone fått en timmes promenad. Turligt nog är en av mina kontaktpersoner förtjust i att promenera.

Märklig mat ikväll, salami, leverkorv och rödbetssallad?? Annars är maten oftast ätbar. Vill ha kaffe, men det är en timme kvar tills kaffevagnen seglar ut till de nödställda.

Borde samla tankarna så jag kan läsa en tidning eller se ett avsnitt av Lie to me eller se på tv, men allt jag orkar är att slösurfa än hit, än dit. Titta lite förundrat på Facebook, jag har aktiverat mitt konto där igen mest för att jag ville kolla något, men så dök vänförfrågningarna upp. Men man behöver väl inte skriva något. Och det är ju praktiskt att det dyker upp påminnelser om folks födelsedagar. :) Vill mest hem och fortsätta röja, göra konkreta saker som syns och känns. Men får bara komma hem en kort stund imorgon, Mannen jobbar en del. Känner mig redan uttråkad å morgondagens vägnar.

Känslan. Att bara jag var helt fri att göra det jag vill så skulle jag må jättebra, jaga dammråttor med ett stort leende. Irritation över att det står hinder i vägen, vill inte acceptera att det kan ligga något i det de säger om att ta det lugnt. Men jag är så jävla medgörlig så jag sitter här på ändan iallafall. Och hur som helst, ytterdörren är låst inifrån.

Mört

Blir så inspirerad av heminredandet att huvudet går i ett och jag vaknade fyra imorse pigg som en mört. Dr A kommer att "tvinga" mig att ta sömnmedicin ikväll...

En väldigt bra sak är att pengarna till möblerna kommer till stor del från att jag inte shoppat alls eller fikat på stan osv. på två månader (har bara varit till kiosken ett par gånger och köpt ostbågar, livet som inlagd). Det plus att jag inte tänker småshoppa (allt det där som sammanlagt blir en förmögenhet) nästa månad räcker långt. Kul, för möbler har man ändå lite längre än en tröja.

Mår bra, det känns helt absurt att ligga på psyket, jag får inte ens gå ut utan Mannen eller sova hemma. Fast det kanske blir ändring på det om jag får träffa dr A idag och vara på mitt trevligaste humör.

lördag 19 februari 2011

Lås

Väntar på att förmiddagen ska gå. Mannen ska få sova ut först, men jag är otålig över att få komma hem en sväng. Får inte sova hemma, men dagarna denna helg går bra.

Jag är rätt normal tycker jag. Sover pillerfri, inget lugnande på två och en halv dag. Lite hetsig angående heminredningsprojektet. Har rensat ur tre stora byrålådor och bytt placering på skrivbordet i extrarummet. Hoppas på att idag kunna köra bort det gamla köksbordet och åka till Ikea och köpa nytt. Jag tror det ligger en besvärjelse i det. Bygga nytt, bygga framtid, tid framåt då jag ska finnas med. För hundraprocentigt fri är jag inte från självmordsimpulserna, även om det är på ett ganska abstrakt plan just nu och inget att larma om.

Ett kännetecken för den avdelning jag ligger på är att de i många, många år haft olåst dörr även när de tvångsvårdat folk. En symbol för åtminstone ett försök att ha ett humanistiskt perspektiv på vården (därmed inte sagt att de alltid lyckats). Men nu är den eran över; fr.o.m. igår är det låst. Påbud från överheten. Personalen verkar inte särskilt glad. Och jag tycker inte om instängdhetskänslan.

onsdag 16 februari 2011

Tvångsintagen

Jaha, så var det avklarat och lagt till handlingarna. Jag försöker gå ner i varv igen med hjälp av Stesolid och en semla som Mannen kom med (goda semlor från Nisses konditori).

Blev åtminstone nedgraderad till grönt så jag får gå ut tillsammans med personal eller Mannen. Betyder att vi kan åka hem en sväng imorgon när Mannen sovit ut efter jobbet, kanske fixa lite på mitt planerade heminredningsprojekt. Jag vet vad varenda lådknopp heter på Ikea, tror jag.

tisdag 15 februari 2011

Rättsfråga

Fick en dunderspruta i lördags kväll. Idag känner jag mig normal och har sovit utan sömnpiller i två nätter, men jag är ändå bevakad varje kvart.

Imorgon är det rättsförhandling angående förlängning av mitt LPT. Det känns bara helt absurt, jag kan liksom inte tycka något om det.

lördag 12 februari 2011

Burfågel

Det är väl i princip piss. Och inte ens pissa ifred får man, för nu har jag personlig assistent igen. Så går det när man är ärlig. Hatar mig själv för att jag ger upp varenda liten destruktiv flyktväg, från små speglar till bankdosor (skulle ha kunnat föra över en massa sparpengar på det enda bankkort jag har hos mig, som det bara ska vara småpengar på så att jag inte kan dra iväg någonstans...) Nu känner jag mig inmålad i ett hörn. Fast, fångad.

Blir småaktig. Skrattar inombords åt att så länge jag häckar på rummet så får inte min "vakt" se på Melodifestivalen.

Jag försöker faktiskt mellan varven se det som omtanke från allas sida. Jag är bara så ledsen.

En skötare tyckte vi skulle utöva lite mindfulness. Jag fick känna, lukta och smaka på ett russin medan jag beskrev det jag upplevde. En jaha-upplevelse.

tisdag 8 februari 2011

Segdraget

Måndag tisdag har inte varit så bra. Har känt mig låg, ångestig, har jobbiga upplevelser som jag inte vet om det är nu eller bara minnen från för en månad sedan. Men jag fick Cisordinolen (antipsykosmedicin) vid 16 istället för vid 20 idag, och kvällen har faktiskt varit lite bättre. Alltid något.

Läkarsamtal. Dr E ansöker om förlängt LPT. Det känns så dramatiskt. Jag hade ju tänkt bli utskriven. Men ok, jag mår inte hundra just nu. En dag i taget.

Fick tygprover för sofföverdraget jag nog tänker köpa, roligt att titta och välja. Jag började lite, lite med mitt inredningsprojekt i söndags genom att kolla att skrivaren får plats på skrivbordet bara jag röjer lite skräp. Det är skönt så länge jag längtar hem för att göra mer, så länge jag inte helt fastnar i tanken på sjukhuset.

(Och hurra, jag har fått sjukhusuppkopplingen att fungera med Opera!)

söndag 6 februari 2011

Grumsen

Jävla IE vägrar nu helt att låta mig logga in till bloggen. Går säkert att lösa, men orkar inte bry mig, ska väl inte vara på sjukhuset (och hänvisad till IE) i mer än någon dag till. Åker tillbaka i kväll. Har inte gjort ett skapandes grand idag, jo, satt på en maskin tvätt, men det är väl inget annat jag akut behöver göra heller så det är ok med tv-soffan ibland.

Dåtid?

Gårdagen var tröttande men rolig. ALLA skulle visst till Ikea samtidigt (varför då? ingen barnbidragsdag, pensionsdag eller lönedag) men vi tittade iallafall och funderade ut saker vi ska köpa. Sedan filmkväll.

Jag har sovit 9,5 timmar utan sömnmedicin. Visste väl att jag snabbt ska sluta med dem igen så jag inte förlorar min naturliga förmåga att sova. Sov ju nästan hela förra året utan piller. Fast de är bra att ha i reserv.

Allt är bra hemma men jag är lite ledsen. Ett själsligt efterskalv. Försöker förstå vad jag varit med om och allt känns som en konstig tysk film. Jag är lite oklar angående om jag spelade huvudrollen, eller var det kraften som drev mig. Kände mig så utpräglat rationell fram till dess jag satt på hotellrummet och de mörka varelserna omgav mig, då rädslan tog över och jag svarade i mobilen trots allt, bandet tillbaka till denna dimension. Bilden när poliserna klev in i rummet går på repeat. Jag gjorde som de sade, som alla sade, orkade inte utöva någon vilja, allt var fast, låst, kallt. När jag satte mig i polisbilen sade de inte till mig att akta huvudet. Vilken letdown. Sjukhus 1 sjukhus 2 sjukhus 3. Var dimman i mitt huvud eller utanför?

Tror jag ska be om att få läsa vårdintyget. Kanske ger det mig någon pusselbit.

fredag 4 februari 2011

Utomhusskap

Kom på hur jag skulle logga in på bloggen. Är en massa knepigheter med IE och den här uppkopplingen, men en borde väl inte klaga, kommer ut på nätet iallafall.

Jag mår rätt bra. Är grymt uttråkad, det brukar vara ett bra tecken. Stickar, lyssnar på musik, sitter vid datorn och funderar över inredning. Jag har fortfarande tankar och planer på att göra om hemma, det var inte bara ett överspeedad-ryck. Ska lägga alla pengar jag vanligtvis lägger på lyxkonsumtion som kläder och skor på möbler och sånt istället, det blir faktiskt en del. Och roligare, det är ju saker man har omkring sig varje dag under en längre tid. Det trista är att väldigt mycket av jobbet kan jag inte göra själv, som att plocka ur och nedmontera Mannens elektronikgarderober, så jag känner mig som en slavdrivare. Det är ju min idé.

Permis i helgen! :D Känns som att jag äntligen är på väg ut härifrån. Nu har det ju varit stabilt i sådär en vecka. Gissar att jag får träffa dr A på måndag så får vi se. Hon ska förresten bli min PAL (patientansvarig läkare) nu, hon hade diskuterat saken med dr B. Så tyvärr får jag inte träffa honom mer, men jag tror det här blir bra, dr A känns väldigt engagerad och också som någon man kan lita på. Får hoppas första intrycket stämmer.

Det är helt underbart att äääääntligen få gå ut, även om jag måste ha någon i sällskap, men jag och Mannen var på apoteket igår och handlade ansiktsvatten (ack de glädjeämnen som litiumet för med sig, får jaga för att hålla undan finnarna). Sedan McDonalds. Sällan har en jordgubbsmilkshake smakat så gott!

tisdag 1 februari 2011

Redo

Nu slipper jag "personlig assistent", hurra! Behöver inte tillsyn hela tiden. Jag tycker egentligen att jag inte behöver någon tillsyn alls, längtar hem. Dr A säger att vi ska skynda långsamt.

Jag vill hem och börja röja. Visserligen var jag nog lite hypo när jag nattetid gjorde upp många av mina ommöbleringsplaner, men de flesta var rätt bra ändå och jag jobbar vidare på det. Men nu är jag trött på att fundera, vill gå från ord till handling och börja lyfta grejer! :)

Försöker dra ner på min hiskliga kaffekonsumtion. Hemma är den 2-3 koppar om dagen, här snarare 10. Så nu ska det bli varannan örtte.

Det blir billigt när man ligger inne och inte alls får gå ut. Kontosaldot ser bra ut. Sedan kommer en jättestor sjukhusräkning men det är sedan, inte nu... ;)