fredag 24 oktober 2014

Teatermask

Har skrattat och pratat och varit aktiv idag. Det är verkligen inte så jag känner mig. Lite rädd att släppa fram de riktiga känslorna, men nu är jag så övertrött att det är svårt att hålla emot. Kanske går jag och lägger mig, det finns inget jag vill se på tv, samtidigt finns det ett motstånd mot den där stunden man ligger i sängen och vrider sig, när kroppen rycker och tankarna rycker. Oftast somnar jag ändå rätt snabbt, så jag borde inte klaga, men jag klagar ändå. När jag har "stått ut" en hel dag tar det slut och jag orkar verkligen inte med en enda jobbig sekund till. Nu är verkligheten som den är så det är bara att bita ihop.

onsdag 22 oktober 2014

Åtgärd

Snälla Mannen gick upp tidigt och skjutsade mig till snälla Syster M2, som tillfrågade snälla Dr C, så nu får jag höja min antidepressiva medicin. Det känns lite lugnare, för jag vet att om den funkar så funkar den inom några dagar, håller jag bara ihop över helgen så kan det mycket väl bli bättre sen.

Lite för hjärndöd för att läsa bloggar, men kram till er alla.

tisdag 21 oktober 2014

Grågrågrå

Sov ett tag på kvällen, vaknade till och såg på Homeland, somnade om till 11 på förmiddagen. Har bara stängt av alarmet. Många drag av atypisk depression - nuförtiden kan man namnen på det mesta - sover 3-4 timmar för mycket, trött i huvudet, tung som sten i armar och ben, trögstartad, hungrig (åt lunch och middag igår och klämde ändå i mig fyra dammsugare på raken), kan dock intressera mig för saker kortare stunder och verka piggare, men sen är jag nere i träsket igen. Hoppas fortfarande på att det helt enkelt ska gå över.


måndag 20 oktober 2014

Sluta

Är vanvettigt trött egentligen. Har svårt att förmå mig själv att gå och lägga mig. Lyssnar på Mannen som småsnarkar.

När vi lagade mat skrattade jag, och det är inte fejk, inte egentligen, men ångesten vrider sig i min kropp hela tiden. Nu i halvmörkret känner jag mig mer ledsen. Stora delar av dagen har jag hållit tankar och känslor undan genom att babbla via fingrarna, kommentera avslutade förhållanden, små barn som fyller år och sjuka hundar, men nu i utmattningen finns bara mina egna skuggor kvar.

Sluta var en idiot, S, gå och lägg dig!

söndag 19 oktober 2014

Marschfart

Sovit 12 timmar och skulle klara 12 till. Så jävla obra.

Kämpar med att inte måla fan på väggen.

Min ilska gör det lite svårt, svär åt universum som hade invaggat mig i falsk trygghet. Försöker låta bli att tänka på medicinförändringar och elände, försöker tänka att det bara är ett litet tjälhål som jag kan gasa förbi.

lördag 18 oktober 2014

Lövhögar

Jag vet inte. Trots att jag nu på senaste tiden skrivit om obehagliga minnen så går jag inte runt och tänker så mycket på det annars faktiskt. Ser en del på tv, diskuterar helt andra saker på nätet, igår blev det storhandling på Willys, men då gick proppen, ångesten kröp över den där säkerhetsvallen som ska hålla översvämningarna borta. Kemisk lobotomi en stund, och när den gick över framåt natten fick stackars Mannen ligga och hålla om mig hur länge som helst.

Bristen på nattsömn gick över i lång morgonsömn med idiotdrömmar. Tog mig ut ändå, promenad ner till stan, finns inget jag vill köpa men jag rörde mig bland människor, tog en fika också. Har grejat lite med mobilen nu, googlat underligheter, Mannen har redan ätit, fanns rester från igår så jag behöver inte laga något, ska väl se på Så mycket bättre och Downtown Abbey...

Känner mig tung. Tung. Jag vill inte!

torsdag 16 oktober 2014

Sällskapsdjur

Kalenderblick. Javisstja, det är oktobermitt och klassisk depressionssäsong. Tror ändå inte det är så farligt, jag är nog mer kvardröjande trött efter sällskapsliv både i fredags och i måndags. Jag säger när folk frågar att jag numera begränsar mig och säger ifrån när jag inte orkar, men det är inte helt med sanningen överensstämmande. Situationen präglas snarare fortfarande av en avsevärd dos önsketänkande. Till slut är jag totalt utmattad och allmänt uppjagad, har svårt att hålla käften och svårt att lägga mig på kvällen. Tog både ett par stesolid och en sömntablett under helgen, vilket jag ändå på ett bakvänt sätt får gratulera mig själv till, det sitter ju långt inne.

Samtalet med Syster M2 igår var ändå guld. Vi betade av ytterligare en suicidsituation och lite annat skräp. Jag hade printat ut ett par spår av det förflutna, ett par gamla blogginlägg, och hon tog emot det på ett bra sätt. En tripp till vampyrcentralen ingick i förmiddagens aktiviteter, mycket trött efter det men det dök upp lite folk som ville prata om saker, det uppkopplade samhället, ja...

Sovit längre än vanligt, fastnade sedan igen idag i gamla blogginlägg och upplevelsen av att mycket varit betydligt jobbigare än jag än minns det som, jag vet ju dessutom att en del av det värsta inte ens finns nedskrivet, och det finns säkert tusen psykologiska teorier om varför jag inte borde ägna mig åt djupdykning i gamla soptippar, men jag blir inte av med min hunger, jag vill ha min själ, hela min själ, även de skärvor som är trasiga och odugliga. Kanske särskilt dem. Att visa upp sina ljusa fluffiga kanin-sidor som alla vill klappa är en sak, till synes enkelt men man äger dem aldrig, inte på riktigt, omvärldens giriga händer tar utan att fråga. Jag kan vara en ganska begåvad kanin emellanåt, och bekräftelsen kan tillfälligt bedöva, men det enda man någonsin vet på riktigt är ens eget är det som ingen annan vill ha.

Men jag har tänkt alldeles mer än nog för idag så nu ska jag bara skölja hjärnan med musik och äta pizza.

söndag 12 oktober 2014

Jämförelsematerial

Fredagskvällen blev på ett sätt rätt kul, tur att vi bara var tre tjejer, jag är rätt pratsam av mig men de andra två - oj! Det var så öronen fläktade i draget. Men jag är så otroligt tacksam över att jag har så lite drama på relationsfronten, att jag verkligen ser fram emot att stiga över vår tröskel varje dag och känna mig hundra procent bekväm. På ett sätt är det nyttigt att höra hur andra har det.

Igår gjorde jag inte så mycket, förutom en halvtimmes promenad upp till Maxi, mötte Mannen där när han kom från jobbet, handlade lite och kände mig alldeles mör. Ändå var jag uppstressad, kände att jag behövde ringa ungarna, svara folk på fb, allt sånt. Jag har fortfarande ont i hela kroppen efter fredagskvällen, det är bara psykiskt, det enda som gäller är att vila skallen och tankarna som snurrar som flockar av råkor i kvällningen.

fredag 10 oktober 2014

Pusselbitar

Sitter på en buss i någon timme, ska träffa lite folk jag inte känner så väl men jag är inte särskilt blyg av mig så det blir nog bra. Ska bara försöka åka hem innan jag blir alltför övertrött.

Mannen lockade med mig på ett föredrag igår om att förhindra självmord. Läkaren Lars Häggström, mycket erfarenhet av bl. a.  depressioner och bipolär sjukdom. Väldigt givande och passade perfekt in i hur mina tankar går i huvudet just nu, alltså jag är inte alls suicidal, men känner ett behov av att förstå mig på hur jag har fungerat i dylika situationer för att vara bättre rustad inför framtiden. Jag kan ju aldrig med hundraprocentig säkerhet veta att jag inte hamnar där igen. Dessutom har jag vänner som mår dåligt ibland. Det är inget lätt ämne, men en del av världen.

Nu ska jag bara lyssna på musik en stund...

onsdag 8 oktober 2014

Medmänniska

Jag gillar verkligen min nya samtalskontakt, Syster M2, hon är bäst hittills. Förutom att vara trevlig och lättpratad verkar hon förstå saker på det där sättet som gör att det faktiskt är en vits med att lägga fram sina innersta tankar, det blir inte bara upprepning utan det hjälper till att sortera bland oredan.

Idag handlade det främst om självmordsförsök, och det låter ju muntert, men jag mådde bra när jag gick därifrån, kände mig bekräftad och inte alls skuldbelagd, att vara en människa och inte ett monster. Bläddrar lite bakåt i mina bloggar nu och friskar upp minnet av hur jag tänkte och kände då, och allt är mer begripligt.