tisdag 25 november 2014

Vindsvåningen

Pressat mig själv lite för hårt de senaste veckorna med att ta in information och att skriva till folk på nätet, och det låter säkert som ett hån för den som har ett riktigt jobb, men jag behöver stimulans samtidigt som saker kan ta lång tid för mig, jag får läsa varje mening jag skriver flera gånger och pausa ofta, det skulle aldrig gå i "verkliga världen". Dessutom har jag behov av social kontakt, jag är hyfsat social, men blir slutkörd av att träffa människor irl så det reserverar jag till stor del för personer jag står nära. Ytterligare en sida av saken är att jag låter andra människor flytta in i mitt huvud för att slippa tänka på saker jag tycker är jobbigt angående mig själv.

Med jämna mellanrum blir det dock för fullt på hjärnkontoret och det känns som att golvplankorna ska brista. Måste förmå mig till att öppna dörrarna och släppa ut saker idag, ta in lite tomrum.

Det känns som om jag fortfarande inte helt vilat ikapp efter Göteborgsresan, dessutom var det släktkalas i söndags. Jag är inte deprimerad, bara sliten.

fredag 21 november 2014

Slarv

Enda utflykten idag var till brevlådan, måste jag erkänna. Kom aldrig så långt ens att jag satte på mig strumpor. Men imorgon behöver jag frisk luft. Jag är fortfarande trött i huvudet, jag får nog skärma av mig från det mesta övriga just nu när jag har så djupa samtal med Syster M2, det rör upp saker och jag kan inte tänka på precis allt och alla samtidigt.

Fast på söndag måste jag förstås vara social, familjefödelsedag. Men inte ta ut något i förväg.

Såg just att jag glömt morgonmedicinerna, det är sällan faktiskt. Det är ingen katastrof utan mer ett irritationsmoment för mitt ego, sedan jag bestämde mig för att sköta medicinerna ordentligt så vill jag att det blir perfekt. ;)

Letade efter skräptv, hamnade på Kunskapskanalen och en intervju med Johan Kinde om hans senaste bok som utspelar sig under en kris i hans liv och han talade en del om sin bipolära sjukdom. Typiskt, kunde jag inte fastnat framför något matlagningsprogram istället. ;) Verkar inte vara så mycket tv som roar mig resten av kvällen, kanske kikar jag lite på Skavlan och Annie Lennox. Sedan ett tidigt godnatt.

Men häromkvällen satt Mannen och jag och pratade länge, bland annat redde vi ut vad vi egentligen bråkade om under vårt halvtimmeslånga och enda bråk för närmare 16 år sedan. ;) Det är roligt att det fortfarande finns saker att lära sig om varandra.

Pratat på telefon med grabbarna idag. Varmt i hjärtat. ♥

onsdag 19 november 2014

Love

Fick lyxblommor av Mannen. Ingen särskild anledning, han gör så ibland bara. Bara för att jag ska bli glad. Jag älskar honom för att han vet vad som gör mig glad, och så gör han det. För ingen annan anledning än att jag ska må bra. För att han vill mig väl. Det är oändligt
stort när man har någon hos sig som vill en väl.

Skuld?

Åter ett bra samtal med Syster M2. Reder ut trassliga trädrötter. Skillnaden mellan logik och känsla. Oftast har jag inte så jättesvårt att följa logiska resonemang, och det är lätt att tro att en idé kan tänkas bort, lite för och emot och så är det fixat. Men det finns förälskelse, önsketänkande, rädslan för att missa något... En hel del av oss har kanske upplevt det i förhållanden, jag förälskade mig i en livsstil. Trots att det av mycket, mycket goda skäl ligger bakom mig så vill en del av mig klösa sig fast.

Det största jag lärde mig är att allt alltid är mitt fel. Inte så lite storhetsvansinne egentligen. ;) Det är en svår läxa att avlära sig.

onsdag 12 november 2014

Nollpunkten

Trots att den mentala dimman inte lättat tog jag mig iväg mitt på dagen för att få mig en influensaspruta. Jag tillhör ingen riskgrupp men tänkte att det ytterligare minskar risken för att Mannen ska åka på något. Det var inte förrän på vägen hem som det slog mig att där faktiskt finns en bonus för mig själv också, att inte få influensa kan jag leva med.

Annars flyr jag in i oviktiga saker på nätet och musik som är så välbekant att jag knappt noterar den. Skrattar när Mannen och jag lagar mat och mjölken kokar över och brandlarmet går. I det stora hela känner jag mig utpumpad. Kan ju inte göra ingenting, ångestkrypet vill helst inte heller ge mig ledigt, men det vore underbart att bara sova bort allt... Egentligen inte deprimerad, mest trött.

Finns en massa fina saker att skriva om från helgen, men på något sätt vill jag lämna det där, bevara det i ljuset.

tisdag 11 november 2014

Revidering

Syster M2 ringde på morgonen, hon hade fått förhinder imorgon, men hade en tid idag kl 13 så det blev visst så att jag gick utanför dörren trots allt.

Bra samtal som krävde en hel del. Sedan mötte jag en vän i korridoren, hon och jag och Mannen (som kommit för att plocka upp mig, han hade varit och tagit influensavaccin) satt en stund i fiket. Till slut nådde jag dock explosionsstadiet av trötthet och ville hem.

Har legat en stund, tagit stesolid, kroppen värker, lyssnat på musik. Ska väl titta på GW och sedan försöka somna på riktigt.

måndag 10 november 2014

Rekapitulation

Helgen i Göteborg, extremt trevlig, nu extremt trött. Imorgon blir det dvala, icke ett steg utanför dörren.

torsdag 6 november 2014

Skuggpersonen

När jag kom till psyk igår satt hemska tavlan kvar. Syster M2 sa dock att när hon hade lyft frågan så visade det sig att fler hade klagat tidigare, men av outgrundlig anledning hade inget gjorts. Nu ska den ner, fast det fick inte psykpersonalen själva göra utan det skulle skötas av någon konstutsmyckningsavdelning (som för övrigt själva borde bli psykundersökta med tanke på hur många läskiga konstverk som hänger där). Löjligt, men jag ska hålla ett öga på det.

Att prata med Syster M2 känns som turboterapi. Tror att jag redan har avhändat mig det mesta av mina upprördheter efter 15 år av psykvård.  Jäklar vad det märks att hon har jobbat med annat och inte är så ingrötad i psyksvängen. Hon frågar om jag upplevt det si eller så, och det är exakt på pricken! Inget defensivt skit om att jag måste förstå den stackars personalen.

Vi har också börjat att gå in på en lång och tuff period. Inte så lite till min förskräckelse har jag insett att jag har en skuggpersonlighet i mig som är väldigt solid. Vi har ju alla delar i oss från alla tider i vårt liv, småbarnsåren, grundskolan, gymnasiet, tidiga vuxenlivet, kanske etablerat familjeliv, o.s.v. Även om man inte är densamma idag som när man var 15, så har man minnen och känslor. Allt som tillsammans bygger upp ens personlighet.

Men jag har ett sorts stickspår. En erfarenhet som jag har sällsamt svårt att integrera med allt det andra. Oj, så jag har angripit det från olika håll under många år, förutom oändligt med läsande och pratande och skrivande har jag tagit direkta (ej destruktiva) risker för att fördriva mitt spöke. Ändå dyker det plötsligt upp rätt vad det är. Jag ser på en händelse, och samtidigt ser jag på händelsen med spökets ögon, som en sjuk spegelbild. Jag plockar upp en åsikt jag en gång hade och som jag nu avskyr, och spöket förklarar varför den är fullständigt rimlig. En bild jag tycker är patetisk, som spöket älskar. Jag försöker bygga upp mig själv, så gott jag kan, och spöket skrattar hest år att jag försöker fly undan mitt öde.

Nu beskriver jag det som ett spöke, som något utanförstående, men den egentliga upplevelsen är jag och jag. Smeagol och Gollum. Jag nr 2 står där, vill absolut inte integreras utan väntar på att jag ska ge upp Jag nr 1. Det är inget som kommer att kunna hända sådär rent praktiskt, jag kan inte återvända till den hemvist där Jag nr 2 kommer ifrån. Men kommer jag alltid behöva spana bakom ryggen?

Jag blev plötsligen påmind i förrgår om en av Jag nr 2:s teser:
Alla psykiskt sjuka (oavsett diagnos) har ondskefulla avsikter, utan undantag.

Jag nr 1 kan ansträngningslöst argumentera emot. Jag känner ju massor av personer med någon diagnos som är jättefina människor.

Jag nr 2 hånler och säger att när du motarbetar mig så kommer allt att gå åt helvete på ett hemskt och plågsamt sätt.

Har drömt två nätter om en död kvinna. Kan inte gå in på vem, och det var några år sedan, men det fallet berörde mig väldigt starkt känslomässigt, både då och nu, har nog läst det mesta om det. För henne gick det åt helvete på ett hemskt och plågsamt sätt.

Nåja, det saknas inte material att diskutera hos Syster M2 nästa vecka.

måndag 3 november 2014

Tavla

Lite märkligt, jag var rätt trött i lördags, ändå sov jag knappt följande natt. Har ingen aning om vad som hände, speedad är jag inte. Skulle ha träffat en vän på söndagen men ställde faktiskt in det - jag brukar försöka hålla mig till planer men jag var verkligen alldeles för seg. Förutom en mat-införskaffningstripp till Coop tillbringade jag bara dagen med att slösurfa, lyssna på musik och se lite på Supernatural.

Sömnpillrade för säkerhets skull igår kväll, så nu är jag lite seg p.g.a. det, men det var nödvändigt.

Något bra ändå: efter senaste samtalen med Syster M2 har jag blivit klokare över hur mitt tidigare liv i en auktoritär miljö överlappar mitt liv i psykiatrins auktoritära miljö. Jag skrattar och gråter åt vanvettiga saker jag fått höra och se, känner hur det släpper lite, hur jag växer.

Och äntligen kom jag mig för att klaga över en av tavlorna i väntrummet - jag har störts av den i över ett år! Syster M2 höll med om att den var direkt olämplig. Man såg bara överdelen av en pinnstol, och en hängande lampsladd utan skärm mot en enfärgad äckelgul bakgrund - kom och häng dig, liksom! Stora delar av inredningen är kass av olika skäl, men den är värst i min åsikt. Ska bli spännande att se på onsdag om den är kvar.


lördag 1 november 2014

Skräcködla

Vi gick faktiskt på teater igår, händer inte så jätteofta för det är ju lite påfrestande även om det är kul. Pjäsen var halvseg och det var alldeles för mycket intryck med hög musik, höga ljud och en massa ljusblixtar, trots det var det roligt att komma ut lite.

Idag har har jag krälat runt i nattkläderna hela dagen, huvudet för oorganiserat för synkroniserad verksamhet, förutom att jag lyckades laga middag.