tisdag 28 oktober 2014

Kulturtant

Har känt mig så inspirerad idag, inte riktigt uppe i luften, ja lite lite kanske.

Drog med Mannen (han var lättdragen) till närmaste staden och gick på kulturhuset. En utställning med en väldig massa foton mellan 1970-2000, verkligen en salig blandning, jättkul att bara vandra runt bland, särskilt när man hade bra sällskap som man kunde diskutera bilderna med.

Sedan fikade vi. Det fanns ytterligare en större utställning, men vi enades om att hjärnkontoret hade fått nog för en dag.

På hemvägen svängde vi dock förbi Stadsteatern. Jag hade nämligen noterat på nätet att man kunde köpa ett kulturkort som gäller i ett år, det gäller för inträde på kulturhuset (normalt 70 kr) samt stadens två stora kända trädgårdsanläggningar (kostar något liknande), plus specialerbjudanden på olika kulturella aktiviteter. Så vi fixade biljetter med 50 kr rabatt/styck till "Frankenstein" på Halloween-fredag :) Kortet kostade 250 kr och vi fick tjänster för 120 kr idag, snacka om att detta kommer att löna sig, jag springer ju på kulturhuset flera gånger per år. Vem älskar inte en bra affär. ;) (plus att man fick en fair trade-tygkasse som det stod "kulturtant" på, haha)

Någon sorts hjärtat-i-halsgropen, jag klarade mig. Även om jag förstås inte på något sätt kan lita på att det håller hela vägen fram till jul (det är min måttstock just nu) så är jag tacksam.

Har bläddrat lite tillbaks i bloggen och printat ut enstaka inlägg. Tog med mig några förut när jag träffade Syster M2 och hon verkade uppskatta det. Förr var jag dålig på att prata, nuförtiden kan jag det (oftast), men ibland blir det skrivna mer expressivt. Ska dit imorgon så nu får jag banne mig gå och lägga mig, måste upp tidigt!

måndag 27 oktober 2014

Normaliseringsprocessen

Denna morgon känner jag mig faktiskt relativt återställd! Inte speedad heller, bara hyfsat normal. Är lite nöjd med mig själv som sa till redan när det började gå utför istället för att vänta tills kraschlandningen var ett faktum.

Råkade på något sätt bli kvar uppe sent igår kväll, och hittade Alien - resurrection på TV12. Konstigt det där hur man gilla vissa filmer utan att begripa varför. Min smak är bred så lite av varje kan slinka med...

Som kompensation sov jag rätt länge, så jag har fått mina 8 timmar, men det är bättre än de 12 jag sov de senaste nätterna. För mycket och för lite skämmer allt.

Min laptop försökte skrämma mig nyss genom att hävda att ljudkortet var sönder, men den heliga omstarten löste problemet.

Om någon timme är det tänkt att Syster M2 ska ringa och kolla läget. Jag sa redan i onsdags att det är fullt möjligt att jag mår bättre när du ringer, hon tyckte det lät snabbt, ibland är det hemskt trevligt att ha rätt.

söndag 26 oktober 2014

Stortrut

Flippade lite igår, men fick lov att sätta stopp för mig själv vilket gör att jag nu går omkring med en sorts oavslutat känsla. Har dock lovat Mannen att droga ner mig och placera mig framför Downtown Abbey under de timmarna han jobbar så det blir nog bra. Dessutom har vintersportssäsongen börjat, yay!

Stör mig på mig själv som inte kan låta bli att gå in i diskussioner som är dömda på förhand. Personer som är frälsta angående någon viss "kur mot allt" brukar inte bry sig om argument ändå. Jag är inte emot alla naturläkemedel och kosttillskott (trots att Johannesört är den enda medicin som kunnat paja min tåliga mage) men om något påstås kunna bota ebola och cancer utan att ens vara tillåtet i vitaminhyllan blir jag så trött... Och så börjar jag babbla men det är förstås ändå för döva öron. Jag tror en del människor lever kvar i ett ständigt tonårsuppror - om myndigheter förbjuder något måste det vara jättebra!

Fortfarande inte direkt på topp humörmässigt, vilket väl märks, men jag var lite mer aktiv igår och har sovit mer normalt inatt så det kanske är på rätt väg ändå.

fredag 24 oktober 2014

Teatermask

Har skrattat och pratat och varit aktiv idag. Det är verkligen inte så jag känner mig. Lite rädd att släppa fram de riktiga känslorna, men nu är jag så övertrött att det är svårt att hålla emot. Kanske går jag och lägger mig, det finns inget jag vill se på tv, samtidigt finns det ett motstånd mot den där stunden man ligger i sängen och vrider sig, när kroppen rycker och tankarna rycker. Oftast somnar jag ändå rätt snabbt, så jag borde inte klaga, men jag klagar ändå. När jag har "stått ut" en hel dag tar det slut och jag orkar verkligen inte med en enda jobbig sekund till. Nu är verkligheten som den är så det är bara att bita ihop.

onsdag 22 oktober 2014

Åtgärd

Snälla Mannen gick upp tidigt och skjutsade mig till snälla Syster M2, som tillfrågade snälla Dr C, så nu får jag höja min antidepressiva medicin. Det känns lite lugnare, för jag vet att om den funkar så funkar den inom några dagar, håller jag bara ihop över helgen så kan det mycket väl bli bättre sen.

Lite för hjärndöd för att läsa bloggar, men kram till er alla.

tisdag 21 oktober 2014

Grågrågrå

Sov ett tag på kvällen, vaknade till och såg på Homeland, somnade om till 11 på förmiddagen. Har bara stängt av alarmet. Många drag av atypisk depression - nuförtiden kan man namnen på det mesta - sover 3-4 timmar för mycket, trött i huvudet, tung som sten i armar och ben, trögstartad, hungrig (åt lunch och middag igår och klämde ändå i mig fyra dammsugare på raken), kan dock intressera mig för saker kortare stunder och verka piggare, men sen är jag nere i träsket igen. Hoppas fortfarande på att det helt enkelt ska gå över.


måndag 20 oktober 2014

Sluta

Är vanvettigt trött egentligen. Har svårt att förmå mig själv att gå och lägga mig. Lyssnar på Mannen som småsnarkar.

När vi lagade mat skrattade jag, och det är inte fejk, inte egentligen, men ångesten vrider sig i min kropp hela tiden. Nu i halvmörkret känner jag mig mer ledsen. Stora delar av dagen har jag hållit tankar och känslor undan genom att babbla via fingrarna, kommentera avslutade förhållanden, små barn som fyller år och sjuka hundar, men nu i utmattningen finns bara mina egna skuggor kvar.

Sluta var en idiot, S, gå och lägg dig!

söndag 19 oktober 2014

Marschfart

Sovit 12 timmar och skulle klara 12 till. Så jävla obra.

Kämpar med att inte måla fan på väggen.

Min ilska gör det lite svårt, svär åt universum som hade invaggat mig i falsk trygghet. Försöker låta bli att tänka på medicinförändringar och elände, försöker tänka att det bara är ett litet tjälhål som jag kan gasa förbi.

lördag 18 oktober 2014

Lövhögar

Jag vet inte. Trots att jag nu på senaste tiden skrivit om obehagliga minnen så går jag inte runt och tänker så mycket på det annars faktiskt. Ser en del på tv, diskuterar helt andra saker på nätet, igår blev det storhandling på Willys, men då gick proppen, ångesten kröp över den där säkerhetsvallen som ska hålla översvämningarna borta. Kemisk lobotomi en stund, och när den gick över framåt natten fick stackars Mannen ligga och hålla om mig hur länge som helst.

Bristen på nattsömn gick över i lång morgonsömn med idiotdrömmar. Tog mig ut ändå, promenad ner till stan, finns inget jag vill köpa men jag rörde mig bland människor, tog en fika också. Har grejat lite med mobilen nu, googlat underligheter, Mannen har redan ätit, fanns rester från igår så jag behöver inte laga något, ska väl se på Så mycket bättre och Downtown Abbey...

Känner mig tung. Tung. Jag vill inte!

torsdag 16 oktober 2014

Sällskapsdjur

Kalenderblick. Javisstja, det är oktobermitt och klassisk depressionssäsong. Tror ändå inte det är så farligt, jag är nog mer kvardröjande trött efter sällskapsliv både i fredags och i måndags. Jag säger när folk frågar att jag numera begränsar mig och säger ifrån när jag inte orkar, men det är inte helt med sanningen överensstämmande. Situationen präglas snarare fortfarande av en avsevärd dos önsketänkande. Till slut är jag totalt utmattad och allmänt uppjagad, har svårt att hålla käften och svårt att lägga mig på kvällen. Tog både ett par stesolid och en sömntablett under helgen, vilket jag ändå på ett bakvänt sätt får gratulera mig själv till, det sitter ju långt inne.

Samtalet med Syster M2 igår var ändå guld. Vi betade av ytterligare en suicidsituation och lite annat skräp. Jag hade printat ut ett par spår av det förflutna, ett par gamla blogginlägg, och hon tog emot det på ett bra sätt. En tripp till vampyrcentralen ingick i förmiddagens aktiviteter, mycket trött efter det men det dök upp lite folk som ville prata om saker, det uppkopplade samhället, ja...

Sovit längre än vanligt, fastnade sedan igen idag i gamla blogginlägg och upplevelsen av att mycket varit betydligt jobbigare än jag än minns det som, jag vet ju dessutom att en del av det värsta inte ens finns nedskrivet, och det finns säkert tusen psykologiska teorier om varför jag inte borde ägna mig åt djupdykning i gamla soptippar, men jag blir inte av med min hunger, jag vill ha min själ, hela min själ, även de skärvor som är trasiga och odugliga. Kanske särskilt dem. Att visa upp sina ljusa fluffiga kanin-sidor som alla vill klappa är en sak, till synes enkelt men man äger dem aldrig, inte på riktigt, omvärldens giriga händer tar utan att fråga. Jag kan vara en ganska begåvad kanin emellanåt, och bekräftelsen kan tillfälligt bedöva, men det enda man någonsin vet på riktigt är ens eget är det som ingen annan vill ha.

Men jag har tänkt alldeles mer än nog för idag så nu ska jag bara skölja hjärnan med musik och äta pizza.