onsdag 10 september 2014

Gravallvarligt

När jag lämnat mina dyra blodsdroppar i morse sms:ade jag en kompis. Det visade sig att hon precis var på väg mot sjukhuset i samma ärende. Sedan drog vi iväg till en populär loppis. Jag har egentligen inget ärende på sådana ställen, har tillräckligt gott om prylar, tack, och läser mycket sällan böcker nu. Men sällskap kan jag vara. Därefter fick vi infallet att äta lunch på favoritstället vid havet. Smaskig lax.

När vi gick ut därifrån fick vi exakt samtidigt känslan av att vi skulle dra av oss plåstret i armvecket, så det stod vi där i solen och gjorde. Ett par yngre killar passerad precis förbi och tittade mycket frågande på oss... ;)

Brorsan ringde också, han reser runt mycket i jobbet, och hade vägarna förbi staden där vår farfar ligger begravd. Han kollade upp lite angående det administrativa, att skötsel och sånt var ordnat, och det visade sig att farmor för rätt många år sedan hade ansökt om att få farfar flyttad till minneslunden så hon skulle slippa behöva befatta sig med hans grav. Av de småbitar jag hört under åren var hon tydligen enormt bitter mot honom, men när omgivningen uppmanade henne att skilja sig totalvägrade hon för det gick ju inte an. Usch, vilka tider. Sedan dog han visserligen vid 60 och hon levde nära 30 år till, men fortsatte att vara bitter, hon var ingen lycklig människa. Inte blev hon av med graven heller.

Det är väldigt sällan jag besöker någon släktings grav, vi ligger rätt utspridda över landet.

Efter en dag med mycket prat plus att jag redde ut en sak med banken (behövde inte vänta alls i telefonbanken, trevligt) så är jag nu hysteriskt trött. Får se om det blir soffan eller sängen.

Drömläge

Vaknade före väckarklockan, vilket jag föredrar, men märkliga drömmar var det. Först surrade jag runt i Riga (tror jag att det var, har aldrig varit där) tillsammans med min ex-man som skulle övertala mig till något odefinierat och vägrade hålla käften, sedan snabbt scenbyte till att min ena son ringde och berättade att han hittat världens bästa recept på hemgjord glass. Förutom vanliga saker som grädde och socker skulle det vara den specialla ingrediensen "marjis", som man bara kunde köpa i kassan på McDonalds om man sa vissa hemliga kodord. :)

Nä, nu är jag duschad och kaffet halvt urdrucket, vampyrcentralen nästa!

tisdag 9 september 2014

Kakmonster

I söndags fick jag för mig att åka till köptemplet, skulle byta en liten grej på Ikea, samt köpa t-shirts till Mannen och skor till mig - dock ej "oj så fina blanka ljusgröna glitterskor" utan vardagliga ersättare till ett par som jag på riktigt har slitit ut. Kom också hem med exakt dessa saker, inget annat, så det kändes inte som någon äkta shoppinggalenskap. Var ruggigt trött när jag kom hem.

Sömnen har funkat utan piller, men ångestnivån har definitivt hoppat upp ett snäpp och tankarna fastnar på stickspår mellan varven. Lite knepigt är det eftersom Voxras kemiska sammansättning snarare brukar boosta ångest, så man kan tycka att det inte borde bli värre av att minska på den, men verkligheten tenderar att gå sina egna vägar... Aptiten har gått i taket också, och det där ointresset jag kände för sötsaker i somras har gått över med råge, här mumsas det dammsugare hejvilt. Vet inte varför det är svårt att bry sig. Kanske är jag helt enkelt mer rädd för att bli helknäpp igen.

Idag ringde en psykolog från mottagningen, så Dr C hade tydligen redan fixat med det. :) Vi ska ses i nästa vecka och diskutera läget, så får vi se vad vi båda tycker, om det finns något vettigt att jobba med.

Mannen fyller jämt om ett tag, och ikväll ringde ett av hans barn och sa till honom att leta fram passet för det ska bli en överraskningsresa. :) Nu kände jag faktiskt till det, för jag hade pratat med en av hans söner innan, men jag avslöjar inga detaljer. ;) Tycker det är jättegulligt tänkt av dem, för Mannen är inte så superförtjust i att bli firad på konventionellt manér, tror han kommer att trivas mycket bättre med att avslappnat umgås med sina barn en helg, de bor lite utspridda annars. (Nej, jag ska inte med, pallar ändå inte riktigt med och det här ska vara för honom och barnen.)

Äsch, nu är det lika bra att gå och lägga sig, ska lämna blodprov imorgon bitti. Hoppas leverproven har normaliserats!


lördag 6 september 2014

Vägvisare

Trots att jag varit nära på utslagen hela torsdagen sov jag gott på natten. Lite förvånad är jag för jag har tagit dubbelt så mycket Nozinan ibland i det förflutna, och visst har jag blivit trött och seg, men inte helt utslagen. Kanske är jag bara så ovan. Tar en annan sömnmedicin max 1-2 ggr/mån. Nozinan har jag mest fått när jag varit inlagd, och då kan man ju vara rätt uppjagad.

Gick upp tidigt fredag morgon hursomhelst, för en kompis ville ha sällskap till ett rutinartat sjukhusbesök i en annan stad. Haha, det är nästan så att det är trevligt att gå dit när man får gå till någon annan avdelning än psyk. Det blev lite krångelkörning på av och på motorvägen p.g.a. vägarbete m.m. och jag chockade mig själv totalt - jag blandade inte ihop höger och vänster en enda gång, jag pekade inte på fel skylt, jag yttrade inte ett enda panikslaget skrik. Tror det var för att min kompis var lite nervös, jag kan vara jordens virrpanna tills någon annan är ännu virrigare, då kommer superkvinnan fram. ;)

På eftermiddagen sträcktittade jag på True Blood, engagerade mig i något onödigt på nätet, suckade över mig själv och lagade lättlagad mat åt Mannen och mig. Sov åtminstone hela natten igen, och den bubblande känslan i kroppen har lagt av så jag är nog kurerad för stunden.

torsdag 4 september 2014

Gäääääsp

För att sköta mig och ordna med sömnen tog jag ett par olika sorters sömnpiller igår kväll, bl.a. Nozinan som jag inte tagit på evigheter. Jävlar vad däckad jag blev. Det är inte förrän nu, strax efter 18, som jag börjar på att kunna hålla ögonen öppna, fast jag känner mig fortfarande rejält påverkad.

Nåväl, det fyllde sin funktion åtminstone, det överenergiska och spattiga är borta.

Igår eftermiddag tog vi en liten skogs- och sjötur. Vädret är verkligen behagligt. Det var ingen som hade hunnit ut och innehållsdeklarera svamparna ännu, och jag såg inga som verkade uppenbart ätliga, men många är fina bara att titta på. I sjön simmade en dopping, och ett litet tonårsgäng med gräsänder som verkade hysa stora förhoppningar om att vi skulle ha mat till dem, tyvärr var det dåligt med den saken.

Nej hjälp, nu är jag för trött igen.

onsdag 3 september 2014

Spektakel

Lite skumt, igår kände jag hur jag börjar bli spattig, tankarna lite för snabba, rastlösheten lite för stark. Försökte gå och lägga mig i hyfsad tid, men har bara sovit korta korta stunder i natt. Tänkte ibland att jag borde ta en sömntablett men så somnade jag till lite, bara för att vakna igen efter tio minuter och så samma visa. Normalt sover jag som en stock om det inte är något fel. Det måste bli något kemiskt ikväll. Inte låta det springa iväg och bli en hypomani, inte nu när det äntligen blivit lugnt. Lite konstigt är det för det jag har gjort på medicinfronten senaste veckan är att halvera den antidepressiva, så jag var mer rädd för att bli låg. Men alla förändringar kan sätta igång lite vad som helst, har jag märkt...

Vackert, skönt ute nu. Kanske kan få med Mannen på en utflykt i eftermiddag?

Har svårt att orka med denna valrörelse. Allt trixande med statistik, alla påhopp, och en mediabevakning som alltför ofta behandlar det som en kombination av sportevenemang och melodifestival. Jag tycker val är viktigt, men har få illusioner kvar. Jag är gammal. Satt igår och tittade på tv-programmet med inslag från 1963, och även om jag var nyfödd då så har jag på något sätt mer rötter i den världen än denna. Inte för att det egentligen var bättre förr. Bara lite mer överskådligt tror jag.

Fast jag varit uppe klarvaken i ett par timmar så är jag jättetrött, kanske dags att ändå lägga sig en stund.

lördag 30 augusti 2014

Svampstuvning

Idag har jag skyllt på regnet, gömt mig inomhus och tittat på tv-serier varvat med att bara ligga raklång utan att tänka. Mannen var iväg och jobbade en stund och kom hem med dammsugare till mig (a.k.a. grönsaker ;) )

Lite yrsel, trötthet, huvudvärk, kroppsvärk - bara en minnesanteckning. Visserligen har jag ätit Voxra i sådär tre år men den här dossänkningen förlöper rätt smidigt ändå, särskilt med tanke på att man inte kan "smyga" ner Voxra för den finns bara i doserna 150 mg och 300 mg, tabletter som inte får delas. Å andra sidan hänger den kvar rätt länge i kroppen vilket brukar underlätta.

Från gift till gift, så äckel-fascinerar det mig att så många tydligen lyckas svampförgifta sig. Varför inte nöja sig med enkla, goda sorter som kantareller, trattisar och karl johan? Och hur får man i sig vit flugsvamp? Champinjoner plockas bättre i matbutikens hyllor, om det är den man egentligen är ute efter. Sedan fattar jag att det finns en liten grupp personer som trånar efter ett svamprus och klantar sig, ja vad kan man säga, not my cup of tea. Nåväl, jag har gott om torkade trattisar kvar från förra året så jag skippar nog svampskogen, så bidrar åtminstone inte jag till statistiken. ;)

Blir tidig kväll.

fredag 29 augusti 2014

Totalsumman

Orden fladdrade visst bort mot horisonten...

Jag har känt lite efterdyningar av samtalet jag hade med Syster M för 2,5 veckor sedan. En aning svårt att precisera, men rätt mycket obehag över att inte ha full kontroll över mina egna känslomässiga reaktioner på gamla saker som jag verkligen borde ha avverkat vid det här laget. Det blev förstås inte bättre av att jag knappt fick sova i några nätter p.g.a. ryggskottet, men det har åtminstone givit med sig.

Någon gång i mitten av förra veckan träffade jag en kompis, morgonen efter var jag ner till vårdcentralen för att ta ett blodprov och då ringde en annan kompis och ville ha sällskap till Ikea. Jag tycker om mina vänner, det är alltid lite nedslående att jag mår dåligt efter att ha träffat dem bara för att jag blir så utmattad. Helgen försvann i en dimma.

I tisdags träffade jag iaf Dr C, bra. Den stabiliserande effekten av medicineringen är hittills bättre än någonsin, men ett av levervärdena var en aning förhöjt. Både Ergenyl och Voxra gillar att äta lever så vi har halverat Voxran och får se om det hjälper. Lite lätt abstinens här nu alltså, bomull i huvudet, trött och en rätt lustig yrsel, ni vet sån där headrush som man kan få när man reser sig hastigt, fast jag får det också när jag ligger ner i sängen och bara vänder på mig. :) Det bekymrar mig inte särskilt, jag har satt ut mediciner så många gånger så jag är van, det går över.

Dr C sa också att får jag bara vara stabil en längre tid så finns det goda möjligheter att de kognitiva symptomen kan förbättras, de läks också även om det går betydligt långsammare än att få bort de humörmässiga symptomen. Jag har hört liknande på andra ställen och det känns ju lite uppmuntrande trots allt.

Till slut föreslog han att jag kunde fundera på om jag ville testa att åter gå i lite mer strukturerad terapi, med tanke på att jag känner att mitt förflutna jagar mig, och det sa jag ja till på stående fot, så han skulle höra sig för. Sammantaget var det en väl spenderad halvtimme.

Igår utnyttjade jag regionens resurser till max och gick på mammografi dessutom. Hyfsat tidig tågresa till närmsta stad, tänkte jag kanske skulle gå lite i affärer efteråt men det tappade jag intresset för ganska omgående, satt på stationens fik en stund och drog sen hem till soffan.

Det var svalt och höstlikt några dagar, sedan blev det rätt varmt igen, jag som redan hade hunnit börja ställa om mig mentalt. ;) Något annat positivt dock, igår lyssnade jag på musik (annat än i tv-reklamen!!), det var första gången på sådär fyra månader.

måndag 18 augusti 2014

Flen

Ryggen är nästan okej nu igen, bara så där helt plötsligt, så jag har kunnat sova ordentligt ett par nätter.

Annars har jag knappt något att skriva. Träffade ett par jättetrevliga vänner i torsdags, stannade för länge just för att det var trevligt. I övrigt fördriver jag tid, surfar mest, onödigt vetande ("kommunslogans"). Lite tv, laga lite mat, tvätta..., Tacka nej till vänner för mitt medvetande känns distanserat. Jaga bananflugor.

torsdag 14 augusti 2014

Stelt

Lite tungt. Eller kanske mer snurrigt.

Träffade Syster M i tisdags, och vi halkade in på olika gamla händelser. Det finns saker jag bara diskuterat ytligt med vården för det känns inte som någon riktig poäng när de inte kan något om det, plus att jag dök djupt i en annan tidsepok då jag mådde riktigt dåligt. På något sätt bara blev det så, jag bara pratade på som om allt var normalt, och så skulle jag gå och blev plötsligt helt darrig i kroppen. Skyllde på blodsockerfall och sprang därifrån. Satt en lång stund i cafeterian och försökte få ihop mina bitar.

På med pansaret, jag gick till Coop och handlade mat, snälle Mannen såg att det började spöregna och ringde och frågade mig om jag ville ha skjuts hem. Mat och tv och allt sånt.

Sent på kvällen orkade jag inte hålla uppe fasaden, men Mannen satt en lång stund och pratade med mig om ditten och datten tills jag kunde gå och lägga mig framåt halv två. Tyvärr vaknade jag mitt i natten av att det gjorde så sabla ont i ryggen när jag vände mig. Ryggskott. Har aldrig fått ryggskott på natten förut! Misstänker att det på något sätt hängde ihop med min psykiska upprördhet, alla spänningar i kroppen. Det är åratal sedan jag hade ryggskott, men jag vet ju att man ska hålla sig på benen och inte bara ligga stilla. Så igår blev det en runda på Ikea och en strandpromenad i solnedgången. Har sovit lika kasst inatt, men det kan ju ta några dagar innan det ger sig.

Jag pratar och skrattar och försöker hålla tiden ifrån mig, men det känns vasst i hjärtat.