fredag 25 juli 2014

Sommarvakuum

Upp till ytan. Andas. Även om luftfuktigheten är hög.

Senaste veckan har varit släktvecka, där olika konstellationer av Mannens familj har varit i stan. På dagarna gjorde folk blandade saker, småungarna ville förstås bada. Kvällstid har det varit utomhusmiddag vid en släktgård precis utanför stan, uppåt 14-15 personer.

Jag lyckades ta mig dit tre av åtta kvällar. Känner mig inte som stålkvinnan precis. Det här är människor jag känt i upp till 15 år och tycker om, det är inte särskilt uppstyltat. Men hjärnan protesterar. Jag lyckades laga mat två kvällar åtminstone, vi turas förstås om med det, fixade det hemma och körde bara dit det. Hittade ett superenkelt recept på lasagne, jag gillar lasagne men hatar att stå och göra bechamelsås som bränns vid i botten, men det funkade jättebra att bara göra köttfärssåsen (eller en grönsakssås om man vill det) och sedan röra ner creme fraiche och grädde direkt i den. En av åttaåringarna åt fyra portioner.

Förutom dessa tre kvällar har jag i princip enbart varit utomhus för att handla mat ett par gånger. Det är för varmt för promenader, samtidigt som min längtan efter sol och bad ligger under nollpunkten. Jag vet att det närmast är en medborgerlig plikt att "ta vara på sommaren" (undrar lite vilken fruktansvärd katastrof som väntar om man inte gör det, men det lär jag få se).

Har vinkat av Mannen, han skulle på ett uppdrag i Stockholm. Känns redan lite tomt.

torsdag 17 juli 2014

Drömjobbet

Livstecken: jag mår hyfsat bra. Slank bara in på andra aktiviteter både irl och på nätet, bloggeriet fick ligga på is.

Ikea med vän igår, samt optikerbesök. Somnade ovaggad och sov i 10 timmar. Förr hade jag ibland mediciner som gömde undan minnena av drömmarna, jag vaknade som ett blankt ark papper. Det var väldigt skönt. Nu är det enormt mycket som ska uträttas frampå morgonkvisten, krångliga och förvillande uppdrag är det, jag måste plötsligt jobba sena nattskiftet med att sortera en stor låda med identiska passerkort och hitta rätt i en stad där gatorna hela tiden vrider sig.

Fast stackars Mannen hade det värre i natt, jag hörde konstiga kvävda ljud och puttade på honom, då drömde han att han hade svalt en magnet.

Han har stuckit iväg för att träffa lite släkt, men jag fixar inte att hänga med. Måste vila hjärnan.

onsdag 9 juli 2014

Tokvimsig

Tokig fotbollsmatch förstås. Tog mig sedan en bra stund att lägga mig, och vaknade efter fem timmar. Allt som avviker från mina normala åtta-nio måste uppmärksammas. Mycket riktigt har jag känt mig spattig idag, framför allt tankar som uppretade bin. Började dagen med en massa internetaktivitet, men sedan tvingade jag mig att hålla kroppen stilla framför tv:n. Så småningom skulle Mannen och jag ta en promenad, men den kvalmiga värmen kan bli jobbig för honom med hans astma m.m. så det blev kort.

När jag skulle ta eftermiddagsmedicinen hade jag uppmärksamheten någon helt annanstans och lyckades ta av alla mediciner istället för den enda jag skulle ha. Dummast är att jag tog fyra Voxra när den absoluta maxgränsen är två per dag, högre doser ökar risken för krampanfall. Försöker trösta mig med att jag äter en epilepsimedicin, dessutom stoppade jag i mig ett par stesolid och tvångsvaggade mig själv till sömns, vilket mildrade tankesnurret något. Jag brukar faktiskt ha väldigt bra koll på medicinerna, det blev en påminnelse om att ha ännu bättre koll.

tisdag 8 juli 2014

Hjärnvindlingar

Grillpremiär idag, vi är lite senfärdiga. Gott blev det! Snart blir det fotboll och jordgubbar. Rosenbusken hade fått en massa små oönskade gäster så jag fick spraya såpvatten, hoppas det hjälper.

Googlade lite åt Mannen angående en guru i Latinamerika. Sånt går jag igång på. Älskar att leta, snabbläsa sidor, bedöma, göra kopplingar. Tyvärr vrider det också upp termostaten i huvudet några grader för högt och jag har svårt att kyla ner mig, inte ens den bokstavliga kalla duschen får tankarna att sakta ner. Saker som inte egentligen berör mig blir viktiga, måste redas ut, om inte annat så med oändliga interna diskussioner med mig själv. Det tröttar.

Men annars har det varit en rätt okej dag. Promenerade ner på stan för att beställa en tid för linskontroll. Scannade av lite reabutiker men känner verkligen inget behov av att handla. Utbytte trevliga ord med värvarna på gågatan, även om de säkert mycket hellre sett att jag nappat på deras erbjudanden. Åskan uteblev. Jag ska försöka vila huvudet nu med fotboll och jordgubbar.

lördag 5 juli 2014

Ansats

Klappar mig själv på axeln, jag har varit social två dagar i rad. Träffade en kompis igår eftermiddag, hon bodde tidigare nära mig men har flyttat och vi har inte pratat så mycket på ett tag, så det var roligt att se hur hon bor och att hon verkade ha det rätt okej.

Idag började jag dagen med att ringa mina barn och min mamma.

Sedan ringde min mesta kumpan (när vi var inlagda på psyk som mest frekvent för ett antal år sedan delade vi ofta rum). Hon ville ha sällskap på en liten road trip, landsbygden häromkring kryllar av småvägar mellan platta fält och det är hur lätt som helst att köra vilse, dessutom finns det många skumma tomma/övergivna hus. Vi fann dock vår väg till pool-butiken som dock var stängd. Min vän behövde någon sorts chock-klor till poolen. När hon drog undan täcket igår låg det en död kanin och flöt där! Det finns gott om kaniner häromkring och just nu härjar kaninpesten som tydligen drabbar väldigt många. Hon pratade med någon jägare på kommunen som sa att de blir slöa, blinda och törstiga stackarna (innan de dör). Min vän har inte haft problem med kaniner i trädgården förut så hon har inte tänkt på det. Hursomhelst, vi hittade klor på Bauhaus. Sedan besökte vi två plantskolor och en helmysig trädgård där vi gick runt en bra stund.

Redan där var jag förstås beredd att åka hem och slänga mig i sängen, men min kompis verkade lite angelägen om att ha mer sällskap så det blev ändå så att vi åkte hem till henne och åt sill och potäter och pratade om stort och smått.

Är äckligt övertrött nu, sådär att det känns omöjligt att släcka lampan och sova. Kroppen vibrerar dovt, huvudet tror att det är en ballong fyllt med koldioxid. Jag måste lova mig själv att få stanna i grottan i morgon. Men jag är lite nöjd med att ha varit ute i världen.

fredag 4 juli 2014

Lagersaldo

Ibland stannar jag inne hela dagen. Jo, jag vet att det inte är optimalt, men det är så lite som drar. Med blytyngder i fingrarna sms:ar jag med vänner och gör upp små planer. I eftermiddag tar jag bussen till en liten by längs kusten. Nästa vecka ut till vänner i en stuga i skogen. Plikten kallar. Självmedicinering.

Som en mätbar indikator på mitt humörtillstånd sover jag 8-9 timmar varje natt, no fail, utan sömnmediciner. Det är min "normalsömn". "Hyposömnen" är 2-3 timmar, "deppsömnen" är 10-12 timmar. Faktiskt ett ganska pålitligt tecken.

Tyvärr har jag svårt att glädjas som jag borde. Ett lager av problem skalas av och blottar det som ändå finns kvar därunder. Ångesten som biter sig fast - det är inget Munch-skri, bara en konstant närvaro av ett moln som skymmer solen. Överkänsligheten, tröttheten, stresskänslan över att vara dysfunktionell. Jag flyr in i andra världar. Sjukhus där alla har sex med alla. Yttre rymden. Vidriga historiska dokumentärer som lika gärna skulle kunna utspela sig i yttre rymden. Läser på nätet om saker som bekräftar de åsikter jag redan har, man vill ju kunna hänga sina åsikter som diplom på väggen.

Nej, jag är inte deprimerad. Det finns väldigt många grader i helvetet. Och jag har samtidigt en fot i himlen.

tisdag 1 juli 2014

Borttappat

Göteborg var underbart och tog upp varenda gnutta energi, nu finns det knappt ved nog att få vattnet att koka och jag hukar mig mest framför tv:n. Borde tvätta håret men ja... kanske lite senare.

Dumma mardrömmar. Hade plötsligt ett femkronestort mörkt födelsemärke på ögonlocket, plus att jag förstås tappade bort två handväskor på bussen. Så jävla meningslöst.

För tusende gången svär jag över kraftlösheten, vilket inte leder någonstans, att jag blir arg leder inte till att jag blir mer aktiv, när jag blir mer aktiv beror det oftast på att något verkar roligt och lockande, och så får jag betala för det efteråt istället, vilket till slut gör att det inte ens verkar som en bra sak att aktivera sig alls för det gör alltid ont och det märks inga framsteg. Men jag försöker hålla kvar ett mer rationellt perspektiv där jag påminner mig om att mina nära relationer spelar stor roll för mig, och att de kan vara värda lite smärta.

torsdag 26 juni 2014

Benfri

Hur bra det kan bli på längre sikt vet jag inte. Jag vill att allt ska bli perfekt men det är ungefär lika realistiskt som att benet ska växa ut igen på någon som blivit amputerad. Många, många års själsligt tumult har gnagt djupt i min hjärna. Nu börjar jag tro att det kan gå att få bukt med humörväxlingarna, men känsligheten för stress och intryck finns det inga piller mot.

Är uppsatt på en mindfulness-kurs i höst, åtminstone ska jag dit och prata om saken med sköterskan som håller i den. Lite blandade känslor faktiskt, jag är rädd att det ska dra upp gammalt skräp från sekttiden, men samtidigt vet jag att ett av de bästa sätten att bli av med sånt har varit att utmana, ta fram det i ljuset, omdefiniera.

Kommer nog somna framför tv:n ikväll, men det blir åtminstone bredvid Mannen. :)

Långsiktighet

Det kändes på något sätt ändå lugnande att prata med Dr C idag, han var ju väl införstådd med att personer som jag kan uppleva stabilitet som trist, men sa att det kan vara värt att ge det lite tid, och någonstans vet jag att det är sant. Det är t.o.m. så att jag är villig att ge denna behandling ett år innan jag utvärderar den, om inget extremt inträffar. Nej, det är inget jag lovat någon, jag bara talar förnuft med mig själv.

Visst har jag biverkningar, men skakiga händer är en bagatell i sammanhanget och huvudvärken är väldigt mild och det skulle inte förvåna mig om den så småningom går över, jag står ut. Bryr mig inte så mycket om att jag rensar kylskåpet så länge jag inte går upp i vikt. Att jag känner mig seg är det svåraste, men jag är rätt säker på att medicinbyten nu hit och dit skulle vara ett sämre alternativ.

Lyfter jag blicken lite så är det fan så mycket bättre att vara tråkig och leva än att vara ett spännande lik.

(Han tyckte att min nytillkomna brist på laster var ganska kul, frågade om det är ett problem men det är det ju inte precis ;) )

Fredag blir det Göteborgsfika med fin-fin vän, och myskväll med en son och världens bästa svärdotter. Lördag åker äldre sonen och svärdottern och jag hem till yngre sonen och hans tjej och kollar på kattungar!! Sex små vita lurviga bollar. Därefter middag på schysst restaurang. Söndagen är ett oskrivet blad, vi slappar nog mest. Nu när det närmar sig kan jag faktiskt se fram emot det :)

tisdag 24 juni 2014

Skärm

Seeeeeg. Har svårt att ta initiativ, svårt att vara social. De saker jag ändå gör utför jag utifrån ett "jag borde-perspektiv" snarare än "jag vill". Inte ens när jag tog en tvåtimmarspromenad längs kusten i söndags kändes det särskilt engagerande. Havsdoft. Jaha. Solglitter. Jaha. Tror aldrig jag varit så nedmedicinerad, utom tillfälligtvis när jag varit hysterisk och behövt en klubba i huvudet.

Samtidigt. Det är onekligen skönt att inte svänga och krisa hit och dit. Svåra ekvationer.

Men nu driver jag på mig själv att resa till Göteborg i helgen och hoppas på att det roliga ska väcka upp mig lite.