fredag 19 december 2014

Saxat

Det var dags att fixa håret igår, jag var inte så jätteinspirerad att dra hemifrån men skulle åka med en vän så det var bara att bita ihop. Resultatet blev bra dock. Jag bara sätter mig ner och ger min frisör fria tyglar, det blir allt bättre för varje gång. Min frisör har blivit utvald till att tävla i "Årets Frisör" i vår, jättekul. :)

Var ett jobbigt ögonblick då jag kände mig helt matt och färdig och bara ville hem, men jag satt där med färg i håret så det var bara att se glad ut.

Idag behövde vi dra till köptemplet för lite dyrkan/konsulterande av vår mobilleverantör. De senaste veckorna har både min och Mannens mobil uppträtt skumt. När folk har ringt har de bara kommit till svararen. En stund senare har de ibland kommit fram. Sms har tagit timmar på sig. Ibland har vi inte kunnat ringa själva. Telefonsupporten kunde inte lösa mysteriet så nu har vi fått nya sim-kort, som fortfarande inte verkar ha aktiverats eftersom det gamla ännu fungerar, så om detta kommer att lösa problemet återstår att se. Dessutom inhandlades en julklapp till ett barnbarn. Sista stoppet före Home Sweet Home var Coop för lite middagsmat, och då var paniken verkligen nära.

Känner mig nog tillbaka där jag var för ett par veckor sedan när allt var för mycket. Blir kanske tvungen att isolera mig lite igen. Tur att julen är inställd.

onsdag 17 december 2014

Fullmatad

Mannen drog trots allt ut mig på lunch på vår "stamkrog" vid havet. Jätteportion skaldjurslasagne, nu rullar vi fram. Sedan skulle Mannen på ett ärende på sitt håll och jag skulle till Ica för att hämta ett brev och köpa citroner. Tydligen lurade ångestspöket där bakom en hylla, så som det ofta har varit de senaste månaderna när jag varit i affärer - utom under uppåtperioden nyss då, då gick det utmärkt att hänga i fem timmar på ett köpcentrum. Alltid lika skumt det där. Nåja, jag tvingade mig själv att stanna kvar på stan en halvtimme tills Mannen var klar. Nu har jag krupit ner i sängen och vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv, är så trött, kanske sova lite helt enkelt.

Inspirationsfritt

Sirapsseg morgon, drömmarna fick mig på kroken igen och igen, det krävdes tre alarm och diverse snoozande innan jag stod på benen, trots nära nio timmars sömn. Planen var att gå till det sista schemalagda mötet med Syster M2, men som så många planer fick den skrinläggas, de ringde från mottagningen och hon har fått en kraftig lunginflammation, stackarn. Men hon skulle skicka en ny tid när hon blivit frisk, och det finns folk på mottagningen om det krisar.

Ja, så fick jag istället assistera Mannen med att köpa en konsertbiljett åt en av grabbarna som inte har möjlighet att sitta vid datorn själv på jobbet. Stackars Mannen, jag står lutad över hans axel och hetsar "där till vänster, nej scrolla ner, klicka där, klicka ok, var har du lösenordet?" o.s.v. o.s.v. Biljett blev det dock.

Nu har jag krupit ur byxorna och in i en mjuk bekvämlighetskjol. Det känns oerhört frestande att återvända till sängen...

Jag har en stockholmare som ringer fel till mig då och då. Han låter alltid lika förvånad (och eventuellt inte helt nykter, fast hövlig.) Det är ändå lite mer ovanligt numera när folk har nummer inprogrammerade i mobilen. I flera år fick vi felsamtal på hemtelefonen, oftast äldre damer, eftersom numret tidigare gått till det lokala apoteket, men det verkar ha ebbat ut.

Brrr, nej verkligen inte lust med något idag.

måndag 15 december 2014

Kärringben

Aj aj aj, ont i kroppen när jag sänker Voxran, hade förträngt det. Var tvungen att googla och det var tydligen många med mig som får det. Men det går över om några dagar så jag gnäller bara.

Nyvaken vid 12. Håller väl på att sova ikapp efter en vecka med ganska mycket mindre sömn. Finns en vag plan om att vi ska åka och köpa en matberedare, jag impulsköpte ju dyra hudkrämer till mig själv så min man ska också få en julklapp. Vi har lagt ner julklappsköpandet inom släkten i år utom till småbarnen, så vi kan slösa på oss själva. ;)

Den klassiska segheten och tröttheten efter en krasch, men inte så mycket förtvivlan. Ögonblick av skräckbilderna, sitter inte i så länge dock. Jag tror att det underlättar att jag inte behöver fira jul, behöver inte prestera något alls.

En vän ringde och nu är klockan plötsligt 13. Kanske dags att hoppa i kläderna...

söndag 14 december 2014

Avslaget

Ja det har väl varit full fart till och med igår. Hängde med en kompis till köptemplet igår, vi var väl där i sådär fem timmar, fast då satt vi och fikade och snackade en stor del av tiden. Mannen hade snott mina kreditkort innan jag åkte, hihi. Just när jag skulle hoppa av hemma kom Mannen utkörande med bilen för han skulle handla mat, så jag bara bytte bil och drog en repa till Willys. Lyckades till och med sitta uppe och titta på film till ett på natten.

Men nu har rekylen kommit, sovit, tung som bly, det kryper intensivt i mig fast det tror jag mycket är medicinförändringen, gör ont i benen. Får inte bli bitter, det är ju priset jag betalar.

torsdag 11 december 2014

Hemmadag

Jag har varit ordningssam idag på så sätt att jag hållit mig hemma och inte gjort av med några pengar. Lite långtråkigt även om jag hunnit med att skriva rätt mycket på nätet och läsa ännu mer, och så fixa en aning med Mannens dator. Inte riktigt det där nedkopplingsprojektet antar jag men jag är alldeles för rastlös för att inte hålla mig igång med något. Har mat i ugnen, får väl gå och göra svampsåsen.

onsdag 10 december 2014

Ögonblicksbild

Jag var väldigt matt i några dagar. Måndag morgon började jag lysa upp inombords i takt med att solen kröp fram. Tisdag morgon var det Syster M2 igen. När hon frågade hur jag mådde såg jag mig själv för ett ögonblick. Rödblommig klänning, glitterscarf, höga skratt och yviga gester. Hon skrattade rätt mycket åt mig men insisterade på att få konsultera min läkare. Jag gick och tog blodprover och sen gick jag och shoppade smink för en tusenlapp. Försöker förstå att det var överdrivet men min känsla är fortfarande att jag inte ångrar det. Whatever. Lovade dock min man att hålla mig hemma resten av dagen, vi hade det jättetrevligt.

I morse ringde Syster M2, min läkare tyckte bestämt att jag måste sänka den antidepressiva medicinen, så jag får väl göra det då. Träffade en fin vän på eftermiddagen. Jag försökte vara märkvärdig och säga hur bra jag kontrollerar mig själv även om jag kanske är en liten aning uppåt. Hon sa "du är ju jättespeedad, det syntes direkt!" Är nog nyttigt med psykvänner som inte går på vad som helst. ;)

Ska tvinga mig från datorn nu och inte läsa mer om CIA-rapporten.

Och för övrigt är julen inställd. :)

torsdag 4 december 2014

Nedkopplad

Som ni ser har jag inte bloggat på ett tag, inte läst så mycket bloggar heller, för jag har gjort flera andra saker på nätet och IRL som tagit mycket tid och uppmärksamhet. Och nu blir det en ännu längre paus. Pratade med Syster M2 igår, och det är tydligt att jag inte riktigt återhämtat mig från senaste Göteborgsresan för nästan en månad sedan, men jag har ändå tuffat på och engagerat mig i ditten och datten. Ni vet den där känslan man kan ha i huvudet när man kommer hem från en kväll på en livad restaurang - så känner jag hela tiden nu. Språket krånglar mycket och minnet är sisådär. Som en trevlig present från min bipolära sjukdom har jag redan lite kognitiva problem även mellan skoven, så min tröskel är lägre än för en "normal" person.

Nu ska datorn bara användas minimalt, till nyttiga saker. Lite, lite tv-tittande. Och inget socialt umgänge IRL. Till och med promenaderna ska anpassas så det inte blir för mycket intryck.

Mest får man skratta, hur tusan är man skapt om man lyckas bli utbränd som sjukpensionär? ;)

Kommer fortfarande kolla min mail om det är något viktigt.

Som Arnold sa, I'll be back!

onsdag 26 november 2014

Skuldsedel

Syster M2 idag kom delvis att handla om skuld och skam. Lite intressant att inse att en drivkraft varför jag ibland försöker hjälpa folk med stort och smått är skuldkänslor. Efter dessa år betalar jag fortfarande av. Känslan av slime på huden.

tisdag 25 november 2014

Vindsvåningen

Pressat mig själv lite för hårt de senaste veckorna med att ta in information och att skriva till folk på nätet, och det låter säkert som ett hån för den som har ett riktigt jobb, men jag behöver stimulans samtidigt som saker kan ta lång tid för mig, jag får läsa varje mening jag skriver flera gånger och pausa ofta, det skulle aldrig gå i "verkliga världen". Dessutom har jag behov av social kontakt, jag är hyfsat social, men blir slutkörd av att träffa människor irl så det reserverar jag till stor del för personer jag står nära. Ytterligare en sida av saken är att jag låter andra människor flytta in i mitt huvud för att slippa tänka på saker jag tycker är jobbigt angående mig själv.

Med jämna mellanrum blir det dock för fullt på hjärnkontoret och det känns som att golvplankorna ska brista. Måste förmå mig till att öppna dörrarna och släppa ut saker idag, ta in lite tomrum.

Det känns som om jag fortfarande inte helt vilat ikapp efter Göteborgsresan, dessutom var det släktkalas i söndags. Jag är inte deprimerad, bara sliten.